Ur vägen här kommer tornadon
08:29:21 Mitt mammaliv » Kommentarer(2) «
Vi har ett par kompisar som i en fas i livet alltid fick lov att ha köksstolarna liggandes. Jag minns inte hur gammal deras son var vid den tidpunkten men han var också en klätterapa precis som Mira blivit.
Jag tänkte då att hur kan dom göra så där. Det är väl bara att säga åt honom. Börjar man plocka bort en sak så kan man snart inte ha något framme och så vips så är det barnet som bestämmer allt i hemmet.
Nu sitter jag här och får verkligen äta upp mina tankar som jag hade då.
Jag skulle lätt kunna fälla ner alla stolarna nu. Allt för att få det lite lugnare här hemma och för att slippa tjata och att säga nej HELA TIDEN.
Har ni några tips? Jag fortsätter säga nej och ajaj... men lyssnar det gör hon sällan lilla damen.
hejsan..
ja du.. vad gör man.. tror jag "låste" ihop våra köks stolar under borde några gånger när mina teens var små.. :)
annars är att avleda på något annat det bästa.. iaf här hemma.. :)
kramkram
Jag tror precis som du säger själv att man hellre ska röja än å tjata. Nej, nej, nej är ju inte precis en trevlig vardag för någon. Jag brukar försöka tänka efter när det verkligen är nej. Får man verkligen inte äta lingonsylt på ägg, jo det klart man kan. Men jag måste påminna mig själv om det. Flugsmällan är äcklig men är den äckligare än allt annat han kladdar med ute? Jag tjatar för att rädda livet på Lilleman, när det börjar bli farligt. Annars försöker jag låta bli.
