2009-06-07 21:20:37 Mitt mammaliv
» Kommentarer(0) «


Ibland blir jag lite för djup... jag har liksom mina tanke stunder då hjärnan styr mej lite dit den vill av sig självt.
Måste spinna vidare lite på mitt förra inlägg... så att jag kanske kan släppa detta sen.

När man får barn förändras ens prioteringar lite. Iaf gjorde mina det. Mina behov och känslor hamnar lite i bakgrunden medans Miras behov är det som får styra. Frågor som "Ska vi åka på semester i sommar?", "Ska vi beställa pizza eller laga nyttig mat själva?", "Ska vi vara med på grillfesten även om det blir sent innan vi kommer hem?", "Vad ska jag jobba med?". Frågor både stora och små styrs av Miras rutiner och behov. Ibland kan man frångå rutinerna och vara uppe sent en kväll för att "vi känner för det" även om Mira kanske skulle behöva vara hemma och sova. Så lever vi. Vi styrs av Mira men hon är också en del av oss, en del av vad vi väljer att göra och vill göra.
Jag tror att barnen mår bra av att bli en del av våra liv och att vi inte ändrar allt vad vi är och gör och lever efter barnen helt och hållet. Jag tror inte att Mira blir förstörd för resten av livet om hon får vara uppe lite senare en kväll eller äta en bit tårta trots att hon bara är 1 år.
Barn behöver trygghet men det behöver inte betyda stenhårda rutiner som aldrig får brytas. Det är min åsikt.

Men ibland kommer man till situationer där det är riktigt svårt att välja väg. Hur långt är jag villig att lägga ner mina egna intressen och behov för att mina barn ska få det allra bästa? Jag tror att om jag sysslar med nåt som gör mej glad och om jag är frisk och tillfredställd så blir jag automatiskt en bättre mamma. Jag blir ingen bra mamma när jag lagt ner allt mitt eget för att vara mina barn till lags.
Samtidigt vill jag självfallet göra allt för Mira, jag vill att hon ska ha det bästa. Bo på det bästa stället, umgås med de bästa personerna, gå i den bästa skolan och alltid ha det bra. Jag önskar att jag kunde skydda henne mot allt ont i livet och allt som skulle kunna göra henne ledsen. Ju mer jag tänker på det inser jag att jag aldrig kommer att kunna göra det. Jag kommer inte att kunna skydda henne från allt. Vissa saker måste vi alla gå igenom. Oavsett vart vi bor eller vad vi gör.

Det svåra med val är att få alla nöjda. Det svåra med mina val är att bestämma vem som ska bli mest nöjd.