2009-03-19 08:57:51 Mitt mammaliv
» Kommentarer(1) «


Det tar på krafterna att vara mamma just nu. Det är inte många sekunder i ensamhet om dagarna.
Miras separationsångest blir bara värre o värre för  varje dag. Igår fick jag inte ens vända rygget åt henne. Hon kryper efter mej vart jag än går och gnäller om jag inte har henne i knä eller sitter på golvet brevid henne.
Att hinna med någon städning eller liknande är bara att glömma.

Jag antar att så här är livet med en tiomånaders bebis. Men tyvärr gör det inte saken så mycket lättare även om jag vet att jag inte är ensam om det.
Tycker synd om Mira också som ska behöva ha den här rädslan så fort vi försvinner ur hennes åsyn.
Det svåraste är att veta hur man ska göra när hon gnäller. Ska man ha henne i knät hela dagarna, eller ska man pressa henne att vara lite själv emellanåt? Det är en balansgång hela dagarna.

Imorse satt hon iaf 2 min själv i vardagsrummet. Det var trevligt att hinna gå på toa ostört iaf:)

Nätterna blir jag också galen på! Nu har hon vaknat vid 2 två nätter i rad. Inatt hade jag bestämt mej för att inte ge henne någon flaska före kl sex. Efter en timme fick vi återigen ge upp och ge henne flaskan. D hade både jag o Micke fått henne att somna i våra armar men hon vaknade båda gångerna när vi lade ner henne i sängen igen.

Igår på eftermiddagen var hon också omöjlig att lägga. Till sist somnade hon i mina armar. Det har hon inte gjort sen hon var liten bebis. Bara att hoppas att den här fasen snart går över.