2011-05-06 10:45:16 Mitt mammaliv
» Kommentarer(3) «


Hur typiskt är det inte. Här har jag planerat in varje liten minut av dagen så att vi ska hinna hämta maken på jobbet i tid och åka vidare mot uppsala.

Det skiter sig redan från start då Theo väljer att vakna först och jag inte hinner med min morgondusch. Sedan skiter det sig för andra gången då han vägrar sova middag som han ALLTID gör annars utan problem. Jag hade räknat med åtminstone 2 timmar då jag kunde hinna packa och fixa medans han sov. Betydligt lättare att springa hur man vill i trappan när man inte har en ettåring efter sig som inte kan gå själv. Att bära både honom, väskor och prylar upp och ner pallar jag verkligen inte. Nu ligger han nöjt och tjoar i sängen. Jag har försökt lägga honom tre gånger under förmiddagen och det har inte funket.

Jag ligger otroligt efter i mitt schema och mår illa av tanken på att jag ska vara klar om bara 3 timmar. Låter kanske som lång tid... men räkna då in lunch, söva barn, packa barnens väska, packa min väska och så få på mej själv hyffsade kläder och lite smink på kinderna.

Det roliga med den  här dagen är att jag fyller år och har fått uppvaktning i form av både sång och paket. Familjen hade lite kalas för mej igår kväll istället. Mira har gått hela dagen och sjungit "ja må hon leva, hurra hurra hurra".

Om ni inte hör något från mej på ett tag så vet ni varför.


Tur han är söt. Svårare att vara arg på honom då.