Älsklingstjejen 5 år!

2013-06-12 09:02:48 Mira växer & utvecklas
» Kommentarer(0) «


På födelsedagsmorgonen den 27 maj vaknar jag av att Mira ropar på mig. "Mamma, när kommer ni nu då???" Jag hade sagt åt henne att hon fick lov att sova länge och stanna inne på sitt rum så att vi kunde få komma och sjunga för henne. Även om vi gick upp i ottan för att hinna till Astrid Lindgrens Värld till öppning så tyckte hon ändå att vi sov för länge och var för sega in till henne. Jag minns själv hur spänd man var på fördelsedagsmornarna och man låg alltid vaken och väntade på att familjen skulle komma in och väcka en. Hur mysigt och spännande var det inte att ligga och höra present prassel och hur mamma fixade frukostbricka i köket.
 
Mira hade tre saker på sin önskelista. Den viktigaste av dessa var ett godishalsband kit (20 kr på maxi, det är bra presenter det)
 
Jag hade köpt fina glitterpennor som sedan visade sig vara tatueringspennor och inte vanliga papperspennor. Idiotiskt att köpa kroppspennor till sitt barn på 5 år. Hon älskar det såklart medans mamma hatar det.
 
Vackra vackra tjejen brevid sin kompis Lovisa på barnkalaset. Det bjöds på tårta och marängswish. Efter skattjakt och en timmes lek var alla barn sockerstinna och nöjda.
 
Att Mira blivit fem år märks på framförallt humör (lilla tonåren???) och utveckling.
Numer kan hon skriva ord om man bokstaverar vilka bokstäver som ska skrivas. Hon kan också ljuda ord och komma fram till vad det står med lite hjälp. Att pyssla, skriva och spela spel är fortfarande det enda hon vill göra och jag är säker på att skrivbordet hon fick av mina föräldrar kommer att vara den bästa mest användbara presenten.
Detta med humöret är väl en mindre smickrande sida hos vår lilla tjej. Slänga igen dörrar, skrika och få utbrott hör till vardagen numer. Måste vara jobbigt att ha så många känslor i omlopp som man inte riktigt vet hur man ska utreagera.
 
Som alltid är Mira för det mesta en underhållande, glad och busig tjej. Jag är ganska övertygad om att hon kommer att gå i sin mors fotspår och bli den där teaterstjärnan jag aldrig blev.
 
Älskar dig gumman!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback