Vår goa lilla kille är i en mycket frustrerad ålder just nu. Att sitta/ligga/stå/leka/äta/sova är roligt en liten stund men blir sedan snabbt tråkigt. Jag tror den lilla kroppen vill så mycket men inte vet hur den ska kunna genomföra det. Hur många leksaker vi än tar fram så är det leksaken som ligger just utanför räckhåll som är den leksaken som han ska ha. Han vill gärna att någon ska prata med honom och vara nära, men att sitta i knä blir också tråkigt efter bara en liten stund. Jag minns faktiskt att Theo var precis lika i samma ålder. Därför tror jag också att detta är en övergående fas som vi bara ska gå igenom.

 

Men det är inte bara Melvin som är frustrerad just nu för hur gärna jag skulle vilja underhålla honom dygnet runt så är det även två barn till som ropar efter sin mamma, maten ska lagas, huset städas och så ska man hinna gå på toaletten lite då och då själv också. Än en gång önskar jag att man kunde klona sig.