Min diagnos - Hypotyreos

2014-09-22 20:06:00 Mitt mammaliv
» Kommentarer(0) «


Jag kommer att skriva ner min sjukdomshistoria här på bloggen för att på ett tydligt sätt bearbeta för mig själv att de här 15 kilona upp inte enbart är mitt eget fel och pga dåliga val. Jag vill även berätta för er nära vänner och släkt som läser bloggen om varför jag inte varit mig själv de senaste 2 åren och många gånger tackat nej pga trötthet och brist på ork. Jag vill även berätta för er andra som läser min blogg om hur deppighet, orkeslöshet och fysisk värk kan ha sin förklaring i något så "enkelt" som en liten sköldkörtel. För det är diagnosen jag äntligen fått, sköldkörtelproblematik - Hypotyreos - låg ämnesomsättning.
 
När man väl fått sin diagnos så är det för många en relativt enkelmedicinerad sjukdom där man får ett läkemedel som man ställer in på rätt dos och sedan fortsätter att äta resten av livet. För andra så hjälper inte denna medicinen och då får man lov att vända sig till andra alternativ och det kan bli en resa på många år innan man hittar ett sätt som passar just den människan och dess problematik.
 
Tyvärr är allmänvården relativt dåligt insatt i denna sjukdom och det är därför det kan bli otroligt jobbigt för dem som levaxinet (medicinen mot hypotyreos) inte fungerar på.
 
 
 
Jag själv har ganska nyligen fått diagnosen och håller fortfarande på att ställa in rätt dos. Än sålänge fungerar den sådär. MEN, jag har äntligen fått min diagnos och jag vet att det finns hjälp att få. Ni som gått med difusa symtom i åratal vet hur lättande det är att äntligen få sätta ord på varför man mår som man gör. Få en förklaring. En diagnos.
 
Jag har gått från lite huvudvärk, besök hos sjukgymnast, läkare, samtalsterapeut, hjärnröntgen, besök på akuten, akupunktur, kiropraktor, specialist tandläkare och återigen läkarbesök på läkarbesök. Innan jag blev gravid gick jag till en läkare som sa:
"Nu har jag gjort allt jag kunnat, nu är det bara du själv som vet hur du ska bli kvitt din huvudvärk. Lycka till"
 
Hur går man vidare efter ett sådant besök? Ger upp? Lägger sig i sängen och hoppas på en bättre morgondag? Man kanske gör som jag, försöker vända en nedåtgående spiral, förändrar livet, ens rutiner och vardag, försöker hitta det som gör att man bara blir sämre och sämre, blir gravid. För tro det eller ej, just i mitt fall så var faktiskt graviditeten lösningen på mina problem. (Annars är jag ganska emot att lösa problem med att skaffa ett barn :))...fortsättning följer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback