Som min mamma skrev när jag la upp denna bilden på instagram. "Det är bara hundarna som saknas" Som i ikea reklamen alltså (visst är det väl ikea?)... ibland undrar man på vilken kvadrat cm man själv fick plats. I natt var en sån här natt man helst vill radera ur sitt minne. Den enda som sovit är Mira o tack o lov lät hon oss andra sova till iaf sju innan hon kom upp imorse. Dom här vakennätterna har jag verkligen inte saknat.

 

Idag har vi en hemmadag jag och barnen. Jag har hunnit med att storstäda huset och känner mig fylld av lite ny energi efter natten. En städad stuga som luktar citron gör huvudet lite lättare och humöret gladare.

 

Melvin premiärsover ute i vagnen på altanen i dag. Skönt att han kan sova i vagn och att han somnar när man börjar rulla lite... annars somnar han helst i famnen och först då kan man lägga ner honom i vaggan. 

 

Nu börjar det bli dax för lunch... ingen rast ingen ro.

 

 

Sitter och sneglar mot symaskinerna hela dagarna. Längtar tills orken och tiden finns där för att sätta sig och sy en stund. Behöver göra vårmössor till barnen och några byxor och bodys till Melvin.

Det är roligt att kunna plocka fram det jag sytt under graviditeten och inse att det både passar och ser bra ut. Ovan är tre bodys jag sytt till lillen och även om de har några skönhetsfel så är det roligt att det blir använt.

 

Den stickade overallen har mamma gjort och den används flitigt nu när vi är ute. Perfekt när det är vår i luften och lite varmare. Fleeceoverallen känns lite för varm att ha i vagnen och bilstolen.

 

Hemsytt är både bra, roligt och miljövänligt. Mer sånt!

 

 

 

 

Jag känner sådan otrolig tacksamhet att jag fått må så bra efter förlossningen. Jag har knappt haft ont alls. Nu när eftervärkarna släppt så kan jag verkligen inte klaga på nåt som skulle kunna uppkommit under förlossningen.

 

Den där dagen då vi var på lekparken och spelade fotboll (bilden ovan) fick jag tårar i ögonen när jag stod där i rinken och lekte med barnen. För första gången på sååå många månader kunde jag röra mig, plocka upp bollen från backen utan att det gjorde ont och leka med barnen. Att få se dem skratta åt mig när jag kantade mig och missade bollen var ren och skär lycka. Jag tror att både jag och barnen saknat detta lika mycket.

 

Dagen efter var jag ut på en promenad med Melvin då de stora var på förskolan. Vi gick 3 km och jag kunde gå utan att det gjorde ont i varken magen eller höft. Däremot har jag tappat allt vad muskler och kondition heter... men det är sånt jag kan träna upp igen tack o lov. Foglossningen känner jag av fortfarande och efter den promenaden hade jag väldigt ont på kvällen sen... men inget jämfört med hur det var innan förlossningen och på nåt sätt kan jag stå ut med smärtan mer nu för jag vet att det kommer att bli bättre och bättre och jag är pigg och smärtfri i resten av kroppen.

 

Trots att tröttheten börjar komma ikapp mig nu (Varit löjligt pigg dessa tre veckor) så mår jag så bra. Att orka sköta hemmet, ta hand om barnen och samtidigt leva med mig själv är något jag inte upplevt på 9 månader och jag lovar att jag uppskattar det och njuter av det för fullt. Mitt nya liv har just börjat.

 

Det kan vara så att vi är lite bortskämda med en mycket snäll liten bebis. Han sover och äter och gör inget väsen av sig överhuvudtaget. Nu har det bara gått 1,5 vecka än så länge och mycket kommer med största sannorlikhet att förändras inom kort... men erfarenheten säger mig att vi har fått en harmonisk bebis iaf. Bara det att jag ammar endast en gång varje natt är ju helt fantastiskt. Det betyder dels att han kan sova lite längre perioder och att jag har mat så att det räcker.

 

Senaste dagarna har vi fått se de söta små ögonen lite mera. Det är inga långa vakenperioder men roligt att få se skymten av dem ibland iaf.

 

Fattar inte att han funnits hos oss över en vecka redan. Inget namn har han fått heller stackarn.

 

 

 

Idag fick barnen åka till förskolan några timmar för första gången sedan lillebror föddes. Jag behöver öva upp mig lite inför kommande veckor och se hur lång tid jag behöver på mig på morgonen för att få alla tre barnen klara plus mig själv åtminstone påklädd. Mira hade längtat dit och båda verkade glada över att ha fått lekt lite under dagen.

 

Jag och Maken tog en sväng ner på stan. Vi lunchade med en vän och Maken fick sedan sin kallufs klippt. Efter lunchen var det dax att hämta barnen och sedan tog jag och Mira en debutpromenad med vagnen när vi kom hem. Vi hittade en söt liten blomma på vår tomt och solen bjöd på äkta vårkänslor. Jag älskar verkligen våren så nu hoppas jag att snön håller sig borta framöver.

 

Inser att de här 15 timmarna på förskolan kommer att göra både barnen och mig gott. Inte för att jag vill bli av med dem, men de behöver några timmar av lek för att kunna lugna ner sig på hemmaplan sen och tycka att det är ok fast mamma är tråkig och mest sitter och ammar lillebror. Själv kommer jag inte hinna så mycket på de få timmarna det handlar om. Kanske unna sig en fikadejt med en vän då och då eller bara komma ut på en promenad alldeles ensam. Det gör nog gott för både kropp och knopp.

 

I år (om inte så lång stund) så fyller jag 30 år. Jag har nog faktiskt under det senaste året känt av en hel del av den omtalade 30års krisen. Tankar kring utbildning, familjelivet och mitt liv i stort. Vad vill jag? Vad drömmer jag om? Vad har jag gjort hitintills?

 

Ibland kan jag sakna utbildning. Sakna drömmar om vad jag vill bli och arbeta med resten av livet. Ibland tänker jag att jag borde ha gjort en massa innan barnen kom, sen slår det mig lika snabbt att jag inte ens vet vad det där "massa" står för.

 

Jag har valt familjen. Valt barnen och att leva för dem. Det betyder inte att jag inte fortfarande är en tjej som behöver tid för mig själv, tid till att träna och syssla med sådant jag tycker om. Jag behöver sitta vid symaskinerna ibland och fokusera på bara mig själv och mitt. Då blir jag en bättre mamma och orkar ge dem all min energi övrig tid.

 

Jag är så stolt över min fina familj. Min underbara man som alltid finns där i vått och torrt och våra underbara barn. Tre fantastiska solstrålar i mitt liv.

 

I helgen har vi omgivits av familj och jag inser hur lyckligt lottade vi är. Hur bra vi har det och hur mycket jag älskar att leva detta livet. Kanske blir jag lite extra blödig såhär några dagar efter lillebrors födelse men jag är så tacksam och lycklig.