Konsten att tömma en kaffekopp på millisekunder
09:20:25 Mitt mammaliv » Kommentarer(2) «
Det låter ju rätt mysigt när jag berättar att jag kokat en kopp kaffe och sitter här med en macka och en pepparkaka o fikar efter att jag lämnat av barnen på förskolan.
Se sen framför er hur jag upptäcker att jag saknar mitt körkort i plånboken. Det ligger inte i fickan på jackan och inte någon annanstans heller. Jag börjar få panik då jag har 3 paket som ligger och väntar på att hämtas med mitt leg. Jag börjar rensa runt på skrivbordet för att se om det hamnat där sist jag betalade räkningar. Jag river bort allt som ligger i vägen, lyfter på symaskinerna och hittar så helt plötsligt körkortet under en anteckningsbok som ligger mitt framför näsan. (det sista jag lyfter på såklart)
Glad i hågen ska jag ta min första klunk av kaffet och gör då det som får mina ögon att vattnas. Jag tippar ut hela kaffekoppen över skrivbordet. Över tyger, symaskiner, mobil, pennor, papper, skräp, plånbok och dataskrivbord. Sist jag gjorde samma sak pajjade jag hela vår bärbara dator. Jag såg tusenlapparna flyga iväg i samma hastighet som hela skrivbordet fylldes av kaffe med mjölk. Hur kan två/tre dl vätska göra så mycket skada!?
Nu har jag fått allt torrt och det verkar som att det mesta klarade sig rätt bra, utom min mage som nu är stenhård som en boll och inte gillade mitt morgongympapass.
Solen i mitt liv
19:45:00 Graviditeterna » Kommentarer(1) «
Nu är jag ju inte helt opartisk, men jag tror allt hon är den sötaste i världen. Mitt lilla charmtroll, busunge, sötnos och alldeles alldeles underbara dotter. Vad skulle jag ta mig till här i livet om jag inte hade barnen.
Den största skräcken i världen är att de skulle tas ifrån mig på något sätt. Nu när jag går hemma och allra helst gräver ner mig o tycker synd om mig själv 24 h om dygnet så är det barnen o mannen i mitt liv som håller mig på banan. Ofta skäms jag för mina tankar och min deppighet för jag vet ju att det finns så många som lider och har det så mycket värre än jag har det. Vad är väl lite gravidietetskrämpor i det stora hela? När jag ser på barnen och allt det dom ger så tänker jag ändå att det är värt allt. Har vi lyckats två gånger ska vi väl ändå kunna lyckas en tredje gång med. Men så kommer jag ändå alltid tillbaka till smärtan, illamåendet och allt det jobbiga... det är riktigt tufft just nu. Ber o hoppas att julen ska få föra med sig många härliga stunder med familjen och att tiden ska rulla på snabbt fram till mars.
Ballerina vs mystjej
09:01:12 Mitt mammaliv » Kommentarer(0) «
Skickade iväg en liten ballerina till förskolan idag. De ska ha pyjamasparty/maskerad. När vi satt här hemma igår och planerade vad hon skulle ha på sig, tyckte jag att hon skulle ha sin onepiece och mysa runt i hela dagen. Mira svarade mig med "Mamma jag tycker om dina förslag men jag tror att det skulle vara lite bättre om jag har på mig min dansdräkt istället. En ballerina är liksom lite sötare tycker jag"
Min fina tjej som alltid tänker på att aldrig såra någons känslor och alltid måste prata så opartiskt. Imorse la hon även till "Mamma den där onepiecen jag provade igår är jätte fin, men lite hård inuti. Jag kan använda den någon dag sen om du vill det, bara för din skull liksom."
Theo och jag har redan hunnit med tre fajter på morgonen. Ska denna trotsperiod aldrig ge med sig!? Idag var det iaf jag som fick bestämma och förhoppningsvis vet han det till nästa gång vi stöter på samma problem.
Nu ska jag sätta mig med en kopp kaffe... eller te blir det nog pga illamåendet idag. Sen ska jag jobba två timmar och försöka få några beställningar färdiga.
Väluppfostrade barn (?) och hörseltest
09:23:52 Mira växer & utvecklas » Kommentarer(0) «
För att fortsätta på förra inläggets tema så kan jag ju berätta att dagen efter så satte Theo på sig jackan utan problem. Det som behövdes var att berätta att min morbror, alias Theos idol har en likadan jacka när han arbetar. Då helt plötsligt blev jackan jätte cool. Man kan bli knäpp för mindre. Jag får ju va glad att jackan nu kommer till användning iaf.
Igår kom den första snön här hemma. Barnen var överlyckliga och var ute redan före åtta och väckte alla grannar med sitt tjo och stim.
Sedan bar det av till förskolan med Theo och till öron näsa hals mottagningen med Mira. Det gjordes hörseltest, kollades i halsen och i öronen och så fick hon säga en mening. Efter det kollade läkaren på mig och utbrister med lite kaxig stockholmsdialekt "Jaha, och av vilken anledning behövde ni komma hit sa du?"
Jag berättade om hennes täta förkylninar som resulterar i att hon hör sämre och talar dåligt. Hennes svårigheter med vissa "ljud" och bokstäver i talet, hennes stora halsmandlar och förmodade polyper som fått både bvc och vårdcentral att skicka oss vidare.
Jag får då berättat för mig att man aldrig opererar ett barn innan skolålder om de inte har problem med snarkningar med andningsuppehåll även under förkylningsfriaperioder.
Miras hörseltest var han imponerad av att hon klarade så bra som femåring. Helt perfekt med andra ord trots att hon är förkyld nu med lite påverkade öron. Några polyper kunde han inte "höra" bara genom att hon fick säga "pepparkaka". Öronen såg bra ut. Halsmandlarna var stora men på ett bra sätt(?).
Självklart känner vi oss lättade och glada över de bra resultaten men på något vis tar det oss ner på ruta ett igen. Vad beror då hennes täppta sätt att prata på? Vad händer med hörseln vid varje förkylning? Vad gör vi åt hennes svårigheter med talet? Öva var läkarens tips. Han har antagligen rätt.Trotsiga ungar med bestämda klädåsikter
09:17:56 Mitt mammaliv » Kommentarer(3) «
Ghaa.... dagens frustration är verkligen barnens bestämda åsikter kring kläder. Det var minus 5 grader när jag skulle skjutsa dem till förskolan idag och då jag såg att det skulle hålla sig på nollan hela dagen så tänkte jag att de åtminstone kunde få sina vinterjackor på sig. Jag plockade fram den ursnygga klargula jackan till Theo från polarn som jag fyndade begagnad förra året. Tror ni inte han kastar sig raklång på golvet och vägrar sätta på sig jackan! Gult var tydligen en färg som man inte alls kan ha och hade jag ingen jacka i blått/grönt eller svart så skulle han minsann inte gå till förskolan.
Där har jag två alternativ. Bråka med honom en timme för att få på honom jackan eller skita i det och ge honom en annan jacka. Testa nu själv att med bamse mage som får sammandragning bara jag böjer mig ner till golvet att plocka upp en stark snart fyraåring som gallskriker. Tvinga på honom jackan, bära ut honom i bilen (samtidigt som han kränger sig ur dina armar och gör sig så tung som möjligt), få honom till förskolan, försöka säga hejdå till någon som gråter hejdlöst och är arg som ett bi, förklara för fröknarna att allt beror på fel färg på jackan och sedan åka hem med gott samvete och känna att man vunnit striden. Nej tack. Jag gick istället upp till garderoben, hittade en för stor jacka som var jeansblå. Går ner till ungen som skiner som en sol, sätter på honom den och pussar honom glatt hejdå vid förskolan.
Sitter nu arg som ett bi och känner att jag är världens sämsta mamma som inte ens kan uppfostra min fyraåring rätt eller tala till honom med så mycket respekt i rösten att han sätter på sig en jacka i fel färg.
Att vi även har en femåring här hemma som vägrar jeans, rutigt och allt som inte är "flickigt" gör inte frustrationen mindre direkt.
Hur gör man!? Någon mer som misslyckas ibland med att va den perfekta föräldern?
Nyfrisserad
08:51:13 Mitt mammaliv » Kommentarer(0) «
Nyklippt grabb. Kände knappt igen honom igår när jag hämtade på förskolan, det gäller att memorera vilka kläder jag skickar iväg honom i så att jag kommer hem med rätt pojk.
Idag har barnen fotografering på förskolan. Ska bli roligt att se bilden sen även om jag tycker det är lite trist att de inte tar enskilda foton. Så sällan (läs aldrig) som man får en fotostudiobild på barnen.
Idag har jag kommit fram till vad som gör den plötsliga tröttheten som kommit över mig de senaste dagarna. Anledningen är att jag sover som en kratta på nätterna. Vaknar hela tiden, drömmer massa jobbigt och ligger oskönt hur jag än ligger. Lite tragiskt att det är 3-4 mån kvar av att "sova som en kratta". Skulle kunna tänka mig att lägga mig och sova en timme till redan nu, men riktigt så tragisk ska jag väl ändå inte vara.
Måndag o ny vecka
13:17:09 Mitt mammaliv » Kommentarer(0) «
Det är måndag o ny vecka.Jag är sådär måndagstrött som jag ofta blir. Även om jag är hemma hela helgerna också så blir det ett helt annat tempo när barnen är hemma. Märker att jag fått tillbaka mycket av tröttheten som varit borta några veckor. Har fått återgå till att sova middag mitt på dan för att orka med kvällarna. Kanske bebis som växer mycket nu och suger åt sig av min energi.Denna veckan ska Mira på läkarbesök till öron/näsa/hals för att kolla hur vi ska göra med hennes halsmandlar och ev operation. Ska bli intressant att höra vad de säger om hennes problem. vecka 24, varmt väkommen
22:13:50 Graviditeterna » Kommentarer(3) «
Denna veckan är en stor milstolpe. Skulle bebisen födas nu och framåt så finns det en chans att han kan klara sig med bra läkarvård. Det gör att jag kan andas ut lite och inte bli spänd i både kropp och sinne så fort jag ligger här en kväll med sammandragningar.
Idag har inte varit någon bra dag. När Maken kom hem parkerade jag mig i badet där jag låg en timme och försökte få kroppen att slappna av. Kändes lite bättre efter det när jag sedan även kunde krypa ner under en filt i soffan och slötitta på tv.
Det är så fruktansvärt frustrerande att jag inte klarar av att göra något utöver att vila. Förstår ni hur trött jag är på orden "vila" och "ta det lugnt"!? När man har vilat konstant i 4 månader då vill man inget hellre än aktivera sig och springa ett maraton helst.
Tänker inte skriva mer om denna veckan förrutom att jag numer känner bebisen utanpå magen dagligen. Barnen har inte lyckats känna än, men det kommer nog snart. Det märks att det inte längre bara är en liten "fisk" där inne. ca 30 cm nu från tå till huvud. Inte så lite det inte.
Min lilla topmodell
22:04:00 Mitt mammaliv » Kommentarer(0) «
Så roligt när man lyckas sy nåt som faller både dottern och mig själv i smaken. Mira är i en period nu då hon tycker det är jätte kul att prova de nya plaggen och låta mig fota. Jag håller dock på att skratta ihjäl mig åt alla hennes poser. Man undrar ju vart hon får allt ifrån... inte står då jag så framför spegeln om dagarna.
Jag får be om ursäkt för kombon mellan koftan och leggingsen redan nu innan min syster stänger ner inlägget pga stötande färgval.
Man gör så gott man kan
09:03:15 Mitt mammaliv » Kommentarer(1) «
"Jag ville sova på golvet"
11:56:20 Mitt mammaliv » Kommentarer(0) «
Igår när jag kom in till Mira för att kolla till henne innan jag själv gick o la mig (brukar alltid göra en "bädda om pussa på barnen" runda innan jag lägger mig) så upptäckte jag att hon låg på golvet och sov. Mitt på mattan brevid sängen utan kudde och utan täcke. Hon vaknade till och grymtade lite när jag kom in men somnade sedan direkt om igen när jag la ner henne på sin säng.
Imorse när vi vaknat frågade jag henne om hon minns att hon låg på golvet igår. Jag tyckte det var så märkligt att jag inte hört en duns när hon ramlat ner från sängen, jag satt ändå vägg i vägg med hennes sovrum och såg på tv hela kvällen.
Då svarar hon "Jag ville sova på golvet mamma, så då gjorde jag det". Hon hade alltså somnat så frivilligt två timmar tidigare. Tokiga tjejen.
väggmålning
22:11:28 Mitt mammaliv » Kommentarer(1) «
Bättre idag
15:31:22 Mitt mammaliv » Kommentarer(0) «
Mått lite bättre idag tack o lov. Igår blev det både en två och tre tårar innan dagen var slut. Stackars familjen som får stå ut med mina utbrott/gråtattacker. När Maken skulle ut på en liten löptur med en polare igår kväll så talade Mira om för honom att hon minsann tyckte att han skulle vara hemma och istället för löptur ta hand om mig och Mira när vi båda hade ont i magen. Omtänksamma tjejen. Innan hon gick och la sig kollade hon upp om jag ville ha nåt att dricka där jag låg i soffan eller kanske nåt annat som jag inte orkade gå och hämta själv. Det är sådana gånger jag som mamma får enormt dåligt samvete över att jag inte är starkare än att jag lyckas dölja mina krämpor för barnen.
Idag fick jag iaf en bättre start på dagen och festade loss med frallor, pepparkakor och en gravidtidning. Vardagslyx. Köpte tom en ramlösa som smakade pepparkaka. Väldigt god till fika, men jag kan tänka mig att den är mindre passande till mat.
Om en stund ska jag bege mig till förskolan på utvecklingssamtal för Theo. Har en del saker att ta upp så det är nog första gången jag känner lite pirr i magen inför ett utvecklingssamtal på förskolan. Håll tummarna att vi tillsammans kan komma fram till bra lösningar.
Efter helgen värk
13:27:10 Mitt mammaliv » Kommentarer(1) «
Behind the scenes -årets julkort
12:35:51 Mitt mammaliv » Kommentarer(2) «
Det finns inget som gör mig mer frustrerad än att ta årets julkort.
Jag tycker det är roligt att fundera på vad barnen ska ha på sig och vad man kan hitta på. Jag ställer alltid in mig själv på att det är på barnens villkor. Om ingen vill så lägger vi ner och tar det en annan gång. Denna gången ville båda utan mutor.
Sen kommer de mer frustrerande momenten när man ska sätta på kläderna och inget barn vill vara med längre. När man äntligen fått på dem kläderna men ingen vill sitta eller göra som jag säger. När kameran envisas med att det ena barnet ska va suddigt. När barnen envisas med att inte titta i kameran. När ena barnet alltid kollar bort, gör konstig min eller surar.
Jag brukar ibland få frågan hur jag kan få till så fina bilder på barnen. Knepet är ett stort fång med tålamod, ta 100 bilder (och av dem blir max 2 st bra) och konsten att kunna roa och busa för att få barnen med på lekfulla bilder.
Då man får busa fram korten
Då alla gör tvärtemot vad man ska göra och det bara blir ett suddigt kaos.
Då någon bara surar och inte vill vara med längre
