Swish säger det så har en vecka gått. Denna veckan har kantats av sjukdom. Mira fick feber i söndags men var jättepigg på måndag igen. Hemma måndag och åter på förskola på tisdag. På onsdag kväll kom en till släng av feber. Ingen direkt förkylning eller så bara feber. På torsdagen pigg som en lärka igen. Då fick hon dock va hemma även igår fredag och nu hoppas jag att vad hon än haft ska va borta.

Resten av familjen har varit friska och så hoppas jag det ska förbli.

 

Igår var alla tre barn hemma och jag tror att både dem och jag klättrade på väggen en aning. Därför begav vi oss ut till skogen en sväng för att plocka lite grenar till ett projekt i Melvins rum. När vi kom hem försökte jag mig på den årliga julkortsfotograferingen. Helt omöjligt att få en vettig bild på alla tre. Denna bild ovan på grabbarna grus är dock väldigt söt.

 

 

 

 

Nu sitter vi och väntar på att mina föräldrar ska komma hit och sova här i helgen. Självklart ville de komma och hälsa på nyfödda barnbarnet.

 

Jag har roat mej med att baka en kaka och storstäda huset idag. Om det finns nåt jag totalt avskyr så är det allt plockande det blir av tre barn här hemma. Ja, nu ska jag inte bara skylla på barnen, jag o Maken kan allt stöka till vi också. Fast det här med att ta en leksakslåda och hälla ut den över en hel våning det är en sysselsättning barnen klarar bäst, och snabbt går det.

 

I helgen blir det inte många knop. Bebismys och god mat varvat med varandra.

 

Kaaaaaanske vi tapetserar köket på söndag när mamma o pappa åkt hem. Vore så skönt att få det klart.

 

Natten till måndag skrev jag ett inlägg här på bloggen då jag satt uppe mitt i natten och vakade samtidigt som min älskade syster låg på förlossningen och kämpade.

 

Strax innan kl 4 på natten så föddes en liten goding som än så länge går under namnet "Sessan". Igår var jag och Mira och hälsade på det lilla underverket. Så söt och helt perfekt liten flicka.

Jag är kär i henne redan. Så glad att vi snart kommer att vara grannar och jag får komma och pussa på henne precis så mycket som jag vill (eller tills de sparkar ut mig)

 

Jag som tyckte jag själv hade en liten spädis nyss. Vad hände där liksom?

 

 

 

Min lilla fotomodell. Tur jag har nån kvar som ställer upp när mamma plockar fram kameran.

 

Idag hade jag en massa måsten på min lista att göra medans de stora är i förskolan. Olyckligtvis sov bara Melvin en kvart efter vår promenad och någon lista hann jag inte ens plocka fram.

Nu sover han igen men under den tiden har jag bara hunnit få i mig lite mat och nu är det dax att hämta hem de stora barnen,

 

Livet i ett nötskal. Undra om barn känner på sig när man planerat att fixa nåt och lite extra hoppas på att de ska sova länge?

Att städa medans han sitter på golvet funkar mindre bra just nu då han måste passas hela tiden. Hur mycket man än städar och säkrar överallt så hittar han ändå ställen som han inte borde va på och då måste man vara där och vända bort och distrahera med annat. Vår lilla buse.

 

Idag tog han tre krypsteg! Tror det var helt ovetandes för han gjorde ingen repris på det, men snart så. Kanske var därför han var vaken 2 timmar inatt för att han låg och funderade på de där krypstegen, hur han skulle få till dem. Troligtvis.