2009-09-22 21:23:32 Personligt
» Kommentarer(1) «


Antingen är det för att jag är gravid och är i bonings tagen eller så är det för att det har blivit höst...

Jag har bestämt mej för att börja sy mina egna bebis/barn kläder. Jaja...jag vet att jag skrivit det förut, men den här gången menar jag allvar. Ni som känner mej vet att jag har noll tålamod och noll känsla för att sy... men ändå är det nåt inom mej som säger att jag kommer att fixa det.

Jag ska börja med att sy en busenkel mössa till Mira. Sedan blir det ett par muddbyxor och en tunika. Det är mina tre projekt under hösten.
Tyg ska köpas in omgående, ska bara bestämma mej för vilket jag verkligen vill ha. Blir nog samma tyg på mössan och tunikan och så ett enfärgat plyschtyg till byxan med någon matchande mudd.

Inga kommentarer om hur ni inte tror på mej nu. Jag behöver all stöttning och pepp jag kan få!

Nu ska jag surfa in på bibblan och se vad det finns för bra mönsterböcker att låna.

Bara att damma av och plocka fram symaskinen

2009-09-09 20:09:07 Personligt
» Kommentarer(4) «


Ok, nu ska vi reda ut detta en gång för alla.

Folk säger att vi är lika. Vart!?

Jag förväntar mej att ni kommenterar nu. Förklara för mej på vilket sätt jag och syrran är lika. Jag fattar då det inte hur alla kan säga att vi är sååå lika.


På flygplatsen. Laddade för resa. Bleka o fina.


Ett försök till att se arga och allvarliga ut. :)



Sist men inte minst MAGEN:

2009-09-04 11:24:33 Personligt
» Kommentarer(3) «

Nu har jag äntligen laddat in några bilder från resan.

Vi hade det verkligen toppen och efter incidenten med våra försvunna pengar så flöt resan på bra. Vi solade hela dagarna och fördrev kvällarna med shopping och god mat. Det roligaste med resan var nog ändå att vi åkte runt en hel del och tittade oss omkring på ön. Bussarna var helgalna och man satt på helspänn hela tiden tills man kom fram dit man skulle. Med karta i högsta hugg lyckades vi ta oss både till de olika platserna och hem igen.


En dag i Las Palmas





 










Utanför hotellet. (Vår lägenhet till höger)


Poolområdet på hotellet


Stranden vid hotellet


En dag i Puerto Rico


Solnedgång



Hur tacksamt är det egentligen att åka på utlandsresa för flera tusen... Bli vackert solbränd och sen börja flagna på resan hem. Typiskt min kropp.
...Men erkänn att det syns att vi haft det bra.

(Fler bilder finns på en annan kamera... kanske dyker upp någon bild framöver också)

2009-08-24 08:50:48 Personligt
» Kommentarer(0) «

 

2009-08-21 09:00:53 Personligt
» Kommentarer(3) «


Jag kan ibland få höra: "Åhh, du har så platt, fint hår. Sånt vill jag också ha."

Det är en illution. En lögn. Jag har inte platt hår. Jag har inte lockigt heller. Jag har "bara lite fall". När jag låter mitt hår självtorka blir det platt upptill och nertill går det åt alla möjliga olika håll. Oftast är det bara en sista lock längst ner. Sådär så det ser ut som att jag somnat med blött hår och sen inte gjort något åt det när jag vaknat.

Min bluff hjälpreda kallas plattång. Plattången är en sak  i mitt liv som jag inte kan leva utan. Jag minns inte ens hur jag klarade av att leva utan den innan den kom... Lite som det är med barn. Jag minns inte hur jag kunde leva mitt liv utan Mira heller. För skulle jag inte få ha henne hos mej dagligen nu så skulle jag gå under. Likaså känns det med plattången (Även om jag hellre skulle leva utan den än Mira så klart, men ni kanske förstår min bild).

Jag minns att innan plattångens tid så hade jag en hel massa dåliga hårdagar. Jag kunde gråta och skrika och klösa mitt hår och vägra gå till skolan bara för att jag såg hemsk ut i håret. Kan däremot inte minnas att jag haft lika många dåliga hårdagar sen plattången kom in i mitt liv.

Lever du ett liv utan plattång? Hur överlever du?

Min skräck är att jag ska glömma att packa med mej min kära ägodel nu på resan. Därför tillägnar jag ett helt inlägg till denna lilla pryl och så hoppas jag att jag inte glömmer den innan jag far.

2009-08-17 08:26:19 Personligt
» Kommentarer(2) «


En av äktenskapets svårigheter kan vara att försöka förstår sig på den andres intressen.

Jag och maken har oerhört olika intressen. Som tex igår när det viktigaste i livet helt plötsligt var att se 100 meters finalen som Bolt sprang. Jag kunde för mitt liv inte förstå hur han kunde tycka att finalen var viktigare än filmen vi just satt och tittade på. Det var ju inte ens någon svensk med och sprang! Det possitiva med att jag tvingades se på finalen är väl att jag nu kan hänga med lite i snacket framöver bland alla sportgalna.

På samma sätt som jag finner min mans idrottsintresse märkligt ibland kan jag tänka mej att han tycker mitt shoppingintresse är lika dumt. Som tex i helgen när jag köpte nya skor till bröllopet. Hur kan jag säga att jag inte har några skor till klänningen när det svämmer över av skor på golvet i min garderob? Ni som gillar att shoppa eller som är tjejer kanske förstår det där med att en sko inte passar till alla utstyrslar man har. Detta faktum förstår inte min man och jag undrar om han någonsin kommer att acceptera det.

Som sagt... en av svårigheterna med att vara gift kan verkligen vara att förstå varandras intressen. En sak som jag insett efter drygt 4 års äktenskap är att ibland får man strunta i det där med att förstå och sen får man bara acceptera att man är olika helt enkelt.
Ibland får man tom kompromissa och riskera att missa en viktig del i filmen man just tittar på bara för att den andre ska bli glad för en stund.

2009-08-16 15:03:14 Personligt
» Kommentarer(1) «

En av mina absoluta älsklingsförfattare Sophie Kinsella har kommit ut med en ny bok. Jag lånade den på bibblan i veckan och har väl kommit ungefär halvvägs i den nu. Just nu är jag i en sån här punkt då jag inte vill lägga ifrån mej boken. Tyvärr tvingade jag göra det då mina ögon inte längre styrdes av min hjärna. Jag somnade och sov i över en timme. Mira sov i nästan TRE TIMMAR! Hon var nog trött efter gårdagen verkade det som.

Iaf så var det boken jag ville skriva om. Den heter "Mitt nya jag" och handlar om en tjej som är med om en bilolycka och tappar minnet. Hon minns inte alls vad som hänt de senaste tre åren av sitt liv medans de tidigare åren är glasklara. Helt plötsligt vaknar hon upp och är gift med en miljonär, bor i värsta lyxvillan, har sitt dröm jobb och är snyggare än hon någonsin varit (Tack vare ett dussin operationer såklart). Menhon minns inte hur hon hamnade där och vem mannen hon är gift med är.

Efter att ha legat och läst denna bok och sedan somnat mitt i mening så blev det nog lite för mycket för mej när jag vaknade upp av att Mira ropade att hon vaknat. Jag satte mej på sängkanten med Mira i knät. Sedan tog jag mej en riktig titt på min älskade fantastiska vackra dotter. Hennes fina blå ögon, den perfekta lilla uppåt näsan, den lilla munnen som formdes till ett leende när hon tittade på mej. Kinderna så där härligt bulliga och rosiga. Håret som låg svettigt runt pannan och såg så där ovårdat ut som Miras hår ska se ut. Jag satt där med tårarna i ögonen och insåg att det är min dotter. En perfekt blandning mellan mej och maken, något som bara vi två har skapat tillsammans.
Låt mej aldrig få glömma henne. Glömma hur hon ser ut i just detta ögonblick eller hur hennes ord formas när hon pratar. Låt mej aldrig få glömma vilken lycklig familj vi var i morse när vi vaknade och låg och drog oss i sängen alla tre. Hur Mira kastade sig mellan oss och pussade på oss och slogs. Låt mej aldrig glömma blickarna vi gav varandra. Blickarna av kärlek mellan man och hustru, mellan barn, mamma och pappa.

2009-08-12 08:22:26 Personligt
» Kommentarer(1) «


Idag kommer jag att börja gästblogga hos foräldrabloggar.se
Jätte roligt att ha blivit utvald och jag hoppas att inspirationen kommer att ligga på topp nu närmsta veckan så att blogginläggen blir intressanta att läsa.

Eftersom det kanske blir en del nya läsare så tänkte jag börja med en liten presentation av mej själv. Ni som känner mej redan blir det kanske mest upprepning för.

Håll ögonen öppna. Presentationen kommer under dagen.

2009-08-01 14:24:56 Personligt
» Kommentarer(2) «

Jag hade bestämt mej för att det här skulle bli en bra dag... men så vips gick solen i moln. Både bildligt talat och icke bildligt.
Nu sitter jag här med sommarklänning och håller på att frysa ihjäl.
Vi har också just haft en ev. köpare på bilen på besök... men det slutade med att även dom klankade ner på vår pärla.

Just nu är livet bittert och allt mitt hopp försvann med solen.

2009-07-31 12:54:59 Personligt
» Kommentarer(0) «


Jag är en riktig tidningsmänniska. Vet inte hur många olika tidningar jag har prenumenerat på genom åren. De jag inte får i lådan slinker istället ner i kundkorgen när jag handlar mat. I perioder får jag begränsa mej själv till att köpa max en tidning i månaden. Det är ju som vi alla vet hutlöst dyrt med tidningar. Även fast de skänker tillvaron lite mera ljus och glädje så läser jag dom oftast inte fler än 2 ggr och efter det blir dom liggandes och skräpar.

Ett tag var jag otroligt duktig och klippte ur alla bra artiklar, läckra modesidor och intressanta saker och klistrade in de i ett hemmgjort häfte. På det viset får man de intressanta sakerna sparade medans man kan slänga resten av tidningarna i pappersåtervinningen.
Sedan jag blev mamma har jag deffinitivt inte haft tiden att ta tag i mitt klippa klistra projekt. Kanske nångång i framtiden kan jag få lite tid över för att sätta mej och gå igenom alla de hundra tidningar jag har liggandes överallt i lägeneheten.

Idag är en typisk tidningsdag. Regnigt, murrigt och mörkt ute. Tänk er en fotölj med fotpall, en het tekopp och en schysst tidning. Kan inte bli mycket bättre mys än så.

2009-07-29 16:41:04 Personligt
» Kommentarer(1) «




Jag har alltid varit lite av en pojkbandsfantast. Jag vet inte så mycket om dom och jag är inget överdriven fan som springer på konserter och köper skivor... MEN, jag gillar pojkband.
Det bandet som ligger högst upp på listan nu är nog EMD.

Ja, jag skäms lite för att erkänna det...å ändå väljer jag att göra det här på bloggen. Pucko!

2009-07-26 10:24:36 Personligt
» Kommentarer(1) «


Igår satt vi och pratade om barnuppfostran, jag, mamma, pappa, syrran och farmor.

När jag och mina syskon var små var det nämligen så att om det var något vi ville så gick vi alltid till mamma och frågade. Mamma kunde ofta svara med ett nej om det var något hon tyckte var opassande. Vårat trumfkort var då att gå och fråga pappa för hos honom var det mycket lättare att få ett ja. Det negativa med att få ett ja hos pappa och samtidigt ett nej hos mamma var att vi ändå aldrig vågade gå emot det mamma hade sagt. Fick man ett ja av pappa så fick man ändå lov att gå till mamma och fråga igen... det som då var till ens fördel var att man kunde säga "Men pappa sa faktiskt ja".
Det var ju egentligen aldrig så att våra föräldrar medvetet ville motarbeta varandra, men vi barn var ju så pass smarta att vi frågade dom en och en när de var ovetandes om vad den andre svarat.

Nu är de så att jag har en känsla av att det kommer att bli precis samma sak hemma hos oss. Maken är betydligt snällare än jag och har svårare för att säga nej till saker. Medans jag kanske mer tänker uppfostran och att man kanske inte alltid behöver få det man pekar på.

Det är svårt det här med uppfostran, samspel och rättvisa. Det jobbigaste i det hela är att barn är så otroligt smarta.

Vårt samtal igår slutade iaf med följande konversation:

Syrran: Mamma, får jag vara ute till klockan två i natt även om jag börjar jobba tidigt imorgon?
Mamma: Nej, det får du verkligen inte.
Pappa: Klart att du får. Du får göra precis som du vill.

2009-07-21 17:47:54 Personligt
» Kommentarer(3) «


Nu är vi precis hemkomna från ett cafébesök på byns enda café. Jag får inte fortsätta så här. Fika på fika på fika kommer inte att ge något bra resultat. Inte är jag nåt vidare förtjust i fikabröd heller sen jag körde Gi. Det blir liksom att jag äter bara för att alla andra gör det. Känner ni igen fenomenet?

---

Jag har hamnat i massa tankar kring framtiden och mammaledigheten. Vad vill jag egentligen göra när jag inte kommer att vara mammaledig längre? Vad vill jag bli när jag blir stor? Plugga vidare eller försöka få ett jobb på annat sätt? En ännu närmare tanke är väl vad jag vill göra av mammaledigheten. Jag är en sån här människa som behöver projekt och framtidsplaner. Då trivs jag som bäst. Konstigt nog har jag klarat den här mammaledigheten och det här året mycket bättre än förväntat. Jag har nöjt mej med att bara vara hemma och satsa all min tid och energi på vår lilla tjej. Jag känner tom att det ska bli riktigt skönt att vara hemma ytterligare kanske två år. (beroende på hur länge maken ska vara pappaledig) Jag trivs bra som mamma och som hemmafru. MEN... känner ändå att något litet projekt vore trevligt. Något som jag kan göra bara för min skull.

Ni vet kanske att jag funderade på att sälja Mary Kay smink/hudvård. Känner fortfarande att det är ett bra märke och kanske värt att satsa på. Senaste veckan har det också dykt upp ett nytt märke i mitt huvud och det är Mykidoo som är ett barnklädesmärke. Mykidoo säljer även leksaker och skötsaker till barn/bebisar. Att få komma ut och sälja barnkläder lite på kvällstid vore en otroligt rolig grej tycker jag. Dels få komma ut en sväng utan barnet/barnen och sen även träffa andra mammor/tjejer/kvinnor.

Som sagt, tankarna går och jag vet inte riktigt vart det kommer att sluta. Jag tror bara att för att orka med att vara en bra mamma till två små så behöver jag något som är "bara mitt". Något som gör att jag kan få komma ut och inte vara hemma mamma för en stund. Tycker ni att det låter dumt?