v 24
22:37:26 Graviditeterna » Kommentarer(2) «
Nu har ännu en vecka gått. Betyder att vi gått in i v 24. Nu är bebis så pass stor att den skulle kunna överleva utanför magen. Fattar inte riktigt att det verkligen är en riktig bebis där inne i magen. Känner hur den bökar omkring och hur den kickar... men ändå är det svårt att förstå.
Börjat fundera en hel del på förlossning... vill inte tänka på det ännu. Dels för att jag inte vill bli påmind om att jag snart måste göra om det och dels för att det ännu är så lång tid kvar. Förlossningen oroar mej, det ska jag inte ljuga om. Kanske ännu mera denna gången än sist.
I vecka 24 med Mira blev jag inlagd på förlossningen pga att jag hade onda och regelbundna värkar. Hur jag än försöker minnas hur det var då och hur sammandragningarna kändes så är det svårt att komma ihåg. Jag minns bara den kvällen då vi åkte in. Jag hade precis sovit middag/kväll och vaknade av att jag hade sammandragningar. Då kom de med max 5 min mellan. Vi åkte in och de konstaterade att jag behövde stanna kvar för observation. 3 låååånga dagar blev jag kvar innan jag fick åka hem med hårda restriktioner om att inte röra på mej mer än absolut nödvändigt.
Nu sitter jag här i v 24 igen med sammandragningar varje kväll. Visst är jag orolig, framförallt att de ska bli värre... men ändå känner jag en viss säkerhet i att det kommer att gå bra även denna gången. Håller sig sammandragningarna så här så är det nog inte mer än att det är obehagligt, gör ont stundtals och gör mej trött och oförmögen att röra på mej några längre stunder. Jag tror inte att de påverkar mer än så... inte än iaf. Hur allvarliga de är just nu får jag veta på torsdag då jag ska träffa läkare. Känns bra att få en extra koll så att oron kan släppa lite iaf.
Visste du att i v 24 är bebisen ca 30 cm lång och väger strax över ett halv kg. Inte mycket att skryta med, men ändå en rejäl klump för att ligga där inne i "lilla" magen.
Sammandragningar kan vara riktigt obehagliga och oftast har man ju mer sånt för varje graviditet. Men jag håller tummarna för att lilla bebisen kommer stanna kvar i din mage många veckor till och växa till sig. Fast samtidigt känns det skönt när man går in i de veckorna där man vet att chansen för överlevnad även utanför magen börjar bli större.
En fodrad jeansjacka låter jättefint och passar helt klart även till nästa om det skulle bli en kille. Jag är jättenyfiken på nu vad lilla bebisen i min mage är för en filur. Det var riktig morgongymnastik där inne i morse och det syntes tydligt utanpå magen hur h*n rörde sig! Mysigt! :-)
Oj, 15:e januari, det var ju verkligen nära :)
men förstföderskor brukar ju ofta gå över tiden har jag hört, så kanske föder du innan mig ändå... ;)
har också börjat tänka en del på förlossningen, men jag kan ju egentligen inte alls föreställa mig vad som väntar. försöker inte oroa mig alltför mycket ändå, min mamma hade lätta förlossningar och vad tjänar det till att tänka negativt? ;)
jaa, visst är det häftigt att barnet kan överleva nu i v. 24. helt ofattbart.
kramar
