Det har ju varit rätt lugnt här inne på sistone. Jag har inte haft varken motivation eller ork att skriva på ett tag. Jag startade bloggen för min egen skull, för att kunna skriva av mig ibland och "lätta på hjärtat" men även för att släkt och vänner i andra delar av sverige ska kunna följa vår vardag och barnens utveckling i både text och bilder.

 

För min egen del tyckte jag ett tag att det blev för mycket klagomål på huvudvärk och deppigheter, jag vill att min blogg ska vara en glad och trevlig blogg och inte en klagovisa. Därför kände jag för ett tag att det inte fanns så mycket att skriva om. Jag har fortfarande huvudvärk dagligen och jag lider ganska mycket av min onda rygg och axelparti. Alla mina försök att bli bättre har funkat ett tag och sedan har jag återgått till samma ekorrhjul igen. Akupunktur, sjukgymnast, läkare, kiropraktor och tandläkare... känns som att jag testat det mesta.

 

Annars rullar det på med jobb och jobb. Firman går framåt och jag har nu gjort ett år som firmaägare. Jag älskar varje minut av det och är fortfarande lika glad över varje beställning som trillar in på mailen.

Övrig tid har jag kvar min halvtid som säljare och det passar mig perfekt.

 

Barnen växer så det knakar, men trots det är det inte lika mycket att skriva om dem längre heller. För det första hatar de att va med på bild (Mira kan tänka sig att agera modell ibland) och för det andra så är det kanske inte lika intressant längre att veta att Theo tex just fått sin tjugonde tand.

 

Kanske har mitt bloggande också stagnerat lite just på grund av att jag inte längre kan titulera mig mamma till två små. När man var mammaledig hände så mycket varje dag och utvecklingen gick i rasande fart. Nu är jag mamma Therese men också bara Therese. Therese med egen firma. Therese med egna intressen. Therese som försöker få vardagen att gå ihop och samtidigt ibland bara sitta ner och njuta av livet med min underbara familj.

 

Men då man inte mår så bra. Då all ork går till att ta hand om barnen och jobba... då blir det inte så mycket kvar till egna intressen. Och det är väl kanske där bloggen kommer in i bilden. Utan intressen och utan ork så finns det inte så mycket att skriva om.

Hur som helst så försöker jag se ljust på våren och fingrarna har så smått börjat klia igen. Kanske börjar det finnas lite mera ork och lite mera tid till det där andra... det där som fått legat på hyllan i snart två års tid. I wish.