En tecknad bild av min mage. Fastnade i mobilen och lekte lite och vips så blev det en tecknad bild och den får stå för dagens inlägg.

 

Nu har vi gått in i v 17 gott folk och vi börjar närma oss ultraljudet. Har redan gjort 2 ultraljud så jag vet ju att det är en liten filur där inne iaf. Denna gången ska vi få reda på om allt ser bra ut och även om det är en litet flickebarn eller en pojk. Jag har mina förhoppningar men självklart blir vi glada vilketsom och huvudsaken barnet mår bra.

När vi väntade Mira så åkte vi till stockholm och tog reda på att det var en tjej i magen, med Theo fick maken bestämma och då blev det aldrig någon titt på vilket kön bebisen hade. Jag kom ihåg hur chockade vi båda blev när han kom ut och det var en liten grabb. Jag var så övertygad om att det var en tjej... fast veckorna innan förlossningen köpte jag väldigt mycket "grabbplagg" så kanske hade jag mina dålda föraningar iaf. Jag gillar att veta innan, jag vill ställa in mig på vad det är för bebis och gillar att kunna gå hela vägen i tankarna och planera för hur vårt liv kommer att se ut med det nya barnet. Som att man kan planera framtiden... knappast... men man kan drömma om den iaf.

 

Har i två dagar varit ute på korta promenader och nu sitter jag här och känner av fogarna. Hade glömt hur hemskt det kan kännas när man böjer sig framåt och höften ger vika. Eller när man ligger i sängen och ska vända på sig och man önskar man hade hjälp av en lyftkran. Ska nog redan nu börja forska i om det finns någon bra sjukgymnast i ämnet. Med Theo var det riktigt jobbigt med foglossningen i slutet. Nu är jag ju både större och mer otränad så det lär ju inte bli lättare. Jag har verkligen otur med alla krämpor.

 

 

Frost i gräset, busiga barn, höstluft och lönedag.

Snart är vi inne i oktober och dagarna rusar på i samma fart som alltid. Snart dax att julskylta på jobbet. Man blir alltid lika chockad när de där tomtarna ska upp och folk börjar be om julklappsinslagning.

Just nu har jag inget emot att tiden går rätt snabbt. Jag längtar framåt och det är svårt att njuta av tiden som är just nu, när man mår som man mår.

 

Ska snart ut på en liten promenad med en annan sjukskriven kompis. Även om jag går sakta och inte så långt så ska det bli trevligt med lite socialt umgänge en stund.

 

 

 

 

Vecka 16

Kroppen: Den här perioden är ofta en roligare tid av graviditeten och många känner sig lite piggare igen. En del som fött barn förut kan känna att något rör sig i magen, det kan kännas som pirrande bubblor eller som en fisk som spritter till.
Ditt hjärta pumpar 20 procent mer blod än tidigare och det kommer att öka betydligt fram till i slutet av graviditeten.

Fostret: Fostret mäter cirka 16 centimeter och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 300 milliliter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
Redan nu har barnet troligtvis utvecklat sitt smaksinne. Barnet kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står på en trafikerad gata i staden eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet.

 

 

 

Det går så snabbt när väl hösten tar vid efter sommaren. Denna veckan har jag fått skicka med både mössor och fleecetröjor till förskolan.

 

Barnens skalkläder (jacka och byxa) är väl ett plagg man inte kan leva utan den här tiden på året. Mira tycker dock inte att det är så roligt att sätta på sig skalbyxorna längre och jag fick muta med ett par rosa för att hon skulle tycka att det var ok.

Det är ganska mycket önskemål och bestämmande från Miras sida just nu när det gäller kläder. Det får inte vara fel färger och det måste vara mjuka sköna plagg. Allt som är i "pojkfärger" ratas och läggs in i Theos garderob. Självklart är det ett rimligt önskemål att få mjuka sköna plagg, men att enbart ha leggings på sig ute när det är 5 grader tycker inte jag personligen är ett så bra val. Vår överrenskommelse är just nu att ska hon ha leggings får hon också ha ett par mjukisbyxor utanpå när hon är ute.

På Theo blir det mycket jeans och de fodrade varianterna är kanon så här på hösten.

 

Förövrigt har jag lite av shoppingförbud just nu när det gäller kläder till barnen. De har så att de klarar sig och med mina reashopping fynd från förra året så har de även vinterkläder/skor i garderoberna redan.

Däremot finns det en annan i den här familjen som pga växande kroppshydda inte har nåt som passar bra längre. Kanske dax att satsa lite på sig själv ett tag och fixa några bra "basplagg" som jag kan ha detta halvåret framåt. Några schyssta scarves och halsband får fixa stilen. Fy va jag längtar efter att få jobba och sätta på mig ett halsband igen. Just nu ser jag ut som en lodis mest hela dagarna och jag skrämmer förskolepersonalen varje dag med mitt bleka nylle och trasiga mjukisbyxor.

 

 

 

Man kan inte tro att dessa bilder är tagna med en kvarts mellanrum. Jag är säker på att det var precis så kallt i vattnet som man tror. Barnen försökte le och säga att det var jätte varmt, men jag tror att de överdrev en smula. Årets sista dopp blev det iaf (bilderna är tagna i mitten av augusti).
Jag är så glad att vi fick ett tillfälle att sova en natt vid vår sommarstuga i skogen. Det var så mysigt att sitta där med mamma, pappa och barnen.

 

 

Jag har just njutit av en kopp kaffe och en macka (min andra frukost för dagen). Får alltid lov att äta två frukostar nu för tiden. Först en macka med barnen när de äter innan förskolan och sedan något mer en-två timmar senare. Äter jag för mycket första frukosten så får jag spendera morgonen över toaletten. Det här med maten är väl ett ganska stort bekymmer just nu. Jag får äta det jag är sugen på, små portioner och gärna ofta. Går det mer än 3 timmar mellan måltiderna så blir jag fruktansvärt illamående direkt. Att äta ofta är väl det enda som håller illamåendet i chack lite. Annars funkar inga av de klassiska rekommendationerna. Fick lergigan comp utskrivet av doktorn, och de gör så att jag får behålla maten jag äter men tar inte bort något av illamåendet. Åhh va jag önskar att det fanns ett piller som tog bort illamåendet helt också.

 

Igår var en riktig deppdag. Jag hoppas att humöret är lite bättre idag. Började morgonen med en kort promenad och den sköna höstluften gjorde mig gott. Passade på att lyssna på förra veckans Hanna & Amanda poddavsnitt. Underbara tjejer alltså! Skrattade högt flera gånger, lyckades tom få en hund att skälla på mig när jag gick förbi ett hus och inte kunde hålla mig för skratt just då. Har du inte upptäckt dem ännu så gör det! Kanske ska ta o plöja ett avsnitt till när jag ändå håller på... är ju inte direkt så att jag har nåt bättre för mig;)

 

 

Den 5 augusti blev jag sjukskriven. Snart 6 veckor sedan. De första två veckorna betalas ut som sjuklön från företaget jag är anställd på medans restrerande veckor ska betalas ut från försäkringskassan. Nu är det ju så att försäkringskassan (förkortar de till FK hädanefter) har en handläggningstid på alla nya ärenden och den ligger i nuläget på 30 dagar. DVS 30 dagar från det att alla papper och intyg är inskickade.

I förra veckan fick jag ett papper från FK där de bad mig skicka in ytterligare ett papper. En ansökan de vid två tidigare tillfällen de senaste 2-3 veckorna talat om för mig på kundtjänst att jag inte behöver skicka in (de bad så mycket om ursäkt för missen, men kunde inte göra något åt det i efterhand). När jag nu lämnat in min ansökan i förra veckan så förlängde detta automatiskt handläggningstiden ytterligare 30 dagar. Det betyder att jag kan komma att vara hemma i 8 veckor innan jag får något beslut från FK.

Det som dom då ska besluta är om min läkare jag träffat är trovärdig nog och skriver ett nog utfört läkarintyg som gör mig berättigad till ersättning. Har jag otur tycker inte handläggaren på FK att jag är nog sjuk (även om läkaren jag träffat och som sett mig och hört mig berätta om mina åkommor bedömt mig 100% sjuk) och jag får då ej ut någon ersättning.

Det kan betyda 8 veckor obetald sjukskrivning. Två löner som uteblir pga att jag är för sjuk för att kunna jobba men för frisk för att vara sjukskriven (Enligt FK).

 

Är inte detta anmärkningsvärt så säg.

Kanske borde jag fördriva mina dagar med att lägga ut hela vårt hem på blocket och tradera i hopp om att få ihop till mina eventuella obetalda sjukveckor.

 

Själv kan jag bara konstatera att jag inte har råd att vara hemma längre. Men vad gör man när man inte ens orkar ut på en kvarts promenad eller på en mathandling utan att bli spysjuk och sängliggandes? Att gå tillbaka till jobbet i det läget känns ganska långt borta i planerna.

 

 

 

 

Idag blev det vabb för hela slanten. Theo har varit vaken i stort sett hela natten och varit jätte förkyld och hostig samt igengeggade ögon (ögoninflammation antagligen). Mira fick jag lämna iväg några timmar ändå men lovade henne att hämta lite tidigare. Eftersom jag själv är sjukskriven så tyckte jag att det var bäst att Mira fick gå iväg och leka ett tag istället för att va hemma med en tråkig morsa som bara ligger i soffan.

 

Jag och Theo tog en tur till Ica och hämtade ut ett paket. Dagens räddning. Innehöll lite nya tågbanedelar och ett elektriskt lok, så nu ligger lillgrabben här på golvet och leker med tågbana för fullt.

 

Theo kunde inte riktigt förstå varför vi skulle få fika idag men inte Mira. Trots att jag förklarade att jag tyckte att vi fick unna oss det när vi var sjuka så var det inte giltigt nog och jag fick till sist lova att spara fika så att Mira fick när hon kom hem. Gullungen.