Vem har tid att och vill sitta vid datorn när man kan sitta och snusa bebis hela dagarna? Jag njuter ska ni veta och mår bättre än på väldigt länge. Visst har jag lite ont och eftevärkarna är värre än med de andra två... men med lite alvedon så hålls de i chack och jag mår finfint. Tröttheten har inte riktigt kommit än men vi sover helt ok på nätterna så det gör väl sitt. Inatt fick jag tom väcka lillpyret då jag tyckte att han sovit lite för länge utan att äta. Jag är egentligen lite emot att väcka barn som sover gott, men då han är så liten och mjölken precis runnit till så behöver han äta åtminstone var fjärde timme.

 

Vi har en otroligt snäll bebis. Han gråter då han ligger på skötbordet för då fryser han och det är jätte läskigt tydligen, annars äter han då och då och sover däremellan. Vill man se se små ögonen så får man verkligen vara på hugget för de visas inte många gånger på en dag.

 

Storasyster är fortfarande löjligt stolt och rusar uppför trappan halv sju på morgonen bara för att få hålla bebisen. Hon kan sitta en timme utan problem och bara titta på lillebror. Mammahjärtat smälter. Storebror är lite tuffare men är noga med att bebis hela tiden ska ha en nalle brevid sig och att han inte är ledsen. Hålla i honom har han fortfarande inte gjort och han säger att det är för att han inte gillar att hålla i bebisar helt enkelt. Det får vi ju respektera.

 

 

Idag har jag legat i sängen i stort sett hela dagen. Sovit massor trots att jag sov mer än vanligt igår med och vi hade en lugn söndag och helg. Jag har även laddat upp med böcker att fördriva närmsta veckan med. Kontrollfreaket i mig lånade hem några förlossningsböcker från bibblan. Nu ska jag bli stark i sinnet och väl förberedd på vad som komma skall. Även om detta är tredje förlossningen så känner jag mig lika osäker som inför första. Kanske har både huvud och kropp glömt för mycket på de här fyra åren sen sist.

Jag vet inte om det är för att jag läst om förlossningar hela dagen eller vad, men jag har haft molande värk i ryggslutet och kraftiga sammandragningar hela dagen. Kroppen förbereder sig verkligen nu. Jobbigt att det ska pågå så länge bara.

 

Jag lånade en deckare också för att kunna bryta av alla tankar på bebis och förlossning en stund. Få se om jag har ro att läsa den eller inte.

 

Ikväll jobbar maken över så jag blir ensam med barnen. Jag har laddat tålamodet hela dagen för att orka kvällen. Tur att jag fick sova länge idag också så nu känner jag mig ganska pigg. Tur att barnen gillar risgrynsgröt, för att ställa mig och laga mat med den värken jag har just nu och med de trötta griniga barn jag kommer att få hem efter en lång dag på förskolan, det gör jag bara inte. Gröt får det bli, mums.

 

 

 

Igår roade jag mig med att sy två hjälmmössor. Testade två olika mönster (ser kanske för ögat likadana ut men det skiljer en del). Hjälmmössor är mitt hatobjekt egentligen då jag tycker det är jättesvårt att få till en bra modell som sitter snyggt. Nu är dockan ovan lite för liten egentligen men på bebben som förmodligen kommer att ha ett huvudomfång på 2-4 cm större så kommer mössorna att sitta bättre hoppas jag. Har inte sytt något på flera veckor så det var kul att sitta en liten stund även om jag fick lida i efterhand av förvärrad foglossning.

 

Planerar också att sy ett påslakanset till vaggan... om jag orkar och hinner.

 

Gått in i vecka 37 nu. Hjälp! Inte alls långt kvar nu och det ger mig lite ångest. Har liksom längtat och väntat på dessa veckor i 8 månader nu men ändå känner jag mig inte redo alls ännu. Känner mig oroligare än någonsin inför förlossningen och funderar mycket på hur det kommer att bli med en liten bebis i huset. Hur kommer de stora att reagera och hur kommer vi att få det? Det ska självklart bli jätte roligt och jag ser fram emot bebisen så missförstå mig inte... men det är ändå en oro över om allt är bra med bebisen, om vi kommer få sova nåt, om det blir några komplikationer efter förlossningen m.m. Känslor och tankar som självklart hör till i dessa tider.

 

Jag har förvärkar varje dag men framförallt på kvällarna och det är riktigt jobbigt. Jag sitter som en strandad val i soffan på kvällarna och orkar ingenting. Samtidigt går tankarna om det snart börjar bli dax eller om kroppen ska hålla på såhär fram till datumet för igångsättning. Ska till mvc i mitten av nästa vecka få se om bebisen fixerat sig och hur långt ner han nu ligger. Mycket nyfiken på om hon har någon viktuppskattning. Jag gissar på att denna bebisen kommer att ligga kring 4 kg när han kommer.

 

Nu blir det en sväng till bibblan och willys för att inhandla chips och cola till kvällen.

 

 

Torsdag och snart helg. Veckorna går snabbt nu. Tack gode Gud för det.

Det är svårt att fokusera på nåt annat en bebis just nu. Jag drömmer om bebis/förlossning och dagarna går åt till att förbereda eller läsa om bebis.

Igår tog jag mig ut och lunchade med en vän. Roligt att komma ut en sväng och sitta och tjöta någon timme. Jag var dock helt slut på eftermiddag/kvällen sen och passade på att sova en timme innan jag hämtade barnen.

 

Maken jobbar över varje dag nu så det blir rätt tuffa kvällar. Jag är så otroligt känslig och trött just nu. Tålamodet hittar man någonstans i stortån vilket barnen nog märkt och testar ännu mera än vanligt. Så tråkigt när vi bråkar och tjatar på varandra mest hela tiden.

 

Theo har bestämt att han inte ska gå på förskola längre så det är en fajt att få iväg honom varje dag. När jag sen hämtar honom gråter han för att jag kommer så tidigt och att han inte hunnit leka nog mycket (Observera att jag hämtar klockan 17) Åldern eller en reaktion på att han snart blir storebror... jobbigt är det hursomhelst.

 

Mira krånglar mycket på kvällarna och somnar sällan innan 20.30. Svårt att veta vad som är en ok tid för en 5 åring att somna, men jag tycker att allt efter 20 är sent. Har märkts på henne senaste dagarna att hon varit tröttare på morgonen då hon somnat sent. Kanske är det flytten till nytt rum som påverkat henne eller så har hon en period då hon inte kan slappna av utan tänker för mycket. Tyvärr har hon sådana perioder med jämna mellanrum. Känslig tjej med många tankar. Har redan börjat oroa mig för hur hon kommer bli som tonåring. Känner alltför väl igen mig själv i henne.

 

 

 

 

Idag har jag fått beviljat en igångsättning ca 2 veckor innan beräknat födelse datum. Det betyder att det är ca 2-3 veckor kvar bara av den här graviditeten. Jag börjar helt plötsligt inse att vi verkligen kommer att ha en liten bebis i familjen inom kort. Väldigt konstig känsla. Beviljad igångsättning får jag pga "huminitära skäl". Skäl som jag inte helt vill gå in på här i bloggen men det har dels att göra med hur jag mår rent fysiskt med foglossning osv.

 

Så skönt att få ett datum att se fram emot. Även om det fortfarande kan ändras om det är kaos på förlossningen eller om min kropp är väldigt omogen just den dagen.
Helt plötsligt känns krämporna hanterbara för jag vet att det kommer ett slut på det hela. Det gör det lite enklare att härda ut de jobbiga förvärkarna som jag har varje kväll. Det gör att foglossningen inte längre kan ta över mitt psyke på samma sätt för jag vet att det innan februari är slut kommer att bli bra igen. Även om jag sover som en kratta och har ont konstant så kommer jag att klara det och jag kommer inte att behöva gå över tiden och "plågas i onödan".

 

Idag är en bra dag, även om jag knappt tar mig upp för trappan här hemma. Nu ska jag sätta mig och skriva upp vad som ska göras och fixas under dessa 2-3 veckorna som är kvar. Med något litet att göra varje dag så kanske tiden går lite snabbare.

 

Den här helgen har mina föräldrar varit på besök och vi har firat syrran som fyllt år. En mysig helg med semelpremiär och en skridskomorgon. Det var barnen, Maken och Vicke som åkte på isen medans vi andra stod under tak och drack kaffe/vrm choklad. Kändes inte som en februarimorgon direkt då det regnade och snön lös med sin frånvaro... men barnen var nöjda och fick testa nya skridskor, hjälm och klubba.

 

Nästa gång mina föräldrar kommer på besök så har vi en liten bebis i huset också. Konstig känsla. Jag har nog inte riktigt fattat att det kan va endast 3 veckor kvar. Den tiden kommer att gå snabbt även om det samtidigt är sjukt jobbigt varje dag nu som går. Jag har ont ont ont och massa förvärkar. Ska träffa barnmorskan imorgon få se vad som sägs då. Det är trevligt att ha nåt planerat under varje dag även om det är småsaker som inte får kräva så mycket energi och absolut ingen längre promenad än från en parkering och in i närmsta hus.

 

Ikväll blir det en lugn kväll och vi fick just besök av min svåger. Kanske kan vi få barnen lugna och möjlighet att spela nåt litet spel eller så.

 

 

 

 

 

 

Det finns nåt som heter syskonkärlek och det är något våra barn har i stora mått. Dom kramas och säger att de älskar varandra titt som tätt. Skulle någon vara dum mot det ena syskonet så är den andra där och tröstar och hjälper till med en gång. Gäller även om vi föräldrar skäller på den ena, då är den andra där med detsamma och försvarar.

 

Sen finns det något som jag kallar syskonbråk. Det tjivas, bråkas och slåss om det mesta, för det mesta. De leker fantastiskt bra när de väl kommer på någon gemensam lek och då är det en fröjd att höra dem, tills det att de ryker ihop om någon liten detalj och sen blir det bara tjafs av hela leken.

Dom ska ha samma saker, bråka om vem som ska bestämma m.m. m.m.

 

Vad gör man? Vi testar att skälla tillbaka, föröker medla, tillrättavisa, låter dem sköta det själva, ta dem ifrån varandra (vilket slutar med att båda gråter för de vill ju så gärna leka) m.m. m.m.

Fantasin börjar tryta och jag blir orolig över att jag kommer bli tokig när jag ska ha dem hemma på nästan heltid om bara en månad. Hur gör ni andra flerbarnsföräldrar? Bråkar era barn också med varandra eller leker de tillsammans fromma som lamm?