Här har ni ett litet kollage (taget från min instagram) på hur Theos rum blev till sist. Den stora förändringen syns egentligen inte på bilderna och det är taket som numer är vitt istället för hemsk furu som det var innan. Fattar inte att det kan bli sån skillnad att få ett vitt tak och vita väggar (var blått innan). Helt plötsligt växte rummet med 1/3. Det är ett litet rum och grabben har många leksaker så det är svårt att få till det bra med förvaring och möblering. Bordet med lego ska bytas ut till ett högre skrivbord istället som han önskat sig.

 

Annars är jag väldigt nöjd med hur det blev att se ut och "fotoväggen" med flygplanet piggar upp rummet och gör det till ett riktigt "Theorum". Snacka om idolbild i storformat.

 

Nu är alla på plats och det som är kvar att göra är att plocka bort allt som inte fick plats/har rensats ut. Hatar sånt som man inte vet om man ska slänga, spara eller skänka vidare. Det får bli helgens syssla. Idag ska jag vila för jag har galet ont i fogarna.

 

 

 

Att jag ens visar upp dessa bilder... ni anar inte hur mycket jag längtar efter att bli av med magen, låren och det svullna ansiktet. Jag pustar och stånkar vad jag än gör. Att plocka upp nåt från golvet är ett helt företag och att sätta på sig strumpor ska vi inte prata om. Dels magen som är i vägen och dels foglossningen som bara blir värre och värre. Börjar kännas som att bebben lagt sig med huvudet neråt också för det pressas och ilar och trycker och den där känslan av kokosnöt mellan benen börjar infinna sig. Imorgon ska jag till barnmorskan och då får jag veta hur det ligger till på den punkten. Bara det inte är någon rumpa neråt eller så så är jag nöjd.

 

Jag sover som en kratta, vänder och vrider, springer på toa och hittar ingen position som är skön. Känns jobbigt att veta att jag kommer att ha det såhär i 2 mån till om jag har otur. 

 

Jag märker att både huvud och kropp förbereder sig för bebis nu. Jag har tex tvättat upp en del kläder i minsta storleken och börjat fundera på att ev packa bbväskan. Även Mira har börjat fråga om det inte är dax att köpa blöjor snart... tror de känner på sig att det inte är så lång tid kvar nu.

 

Senaste två veckorna (helgerna) har vi roat oss med att flytta om här hemma. Denna helgen var det Theos rum som fick sig en omgång. (Ska ta bilder då allt är klart) Känns bra att fixa lite och ha alla på rätt plats när bebisen väl kommer... antar att vi kommer vara både trötta och inte ha samma tid till renovering då han väl kommit sedan.

 

Annars rullar det på som vanligt... Måtte tiden gå snabbt!

 

 

 

 

 

Theo klagade på en förkylningsblåsa i munnen imorse när han vaknade. Efter lunch ringde de från förskolan och sa att han ätit dåligt och klagade på halsen o hade sagt till fröknarna att han ville hem. Så jag hämtade hem båda och så fick det bli en filmeftermiddag här hemma. Stackarn har jätte ont i halsen och gick tom och spottade i toaletten då han inte vågade svälja saliven. Jag är livrädd för att vi kommer få ytterliagre ett halsflussrace här hemma nu.

Jag var själv till doktorn idag och kollade min hals som inte blivit bra efter penicillinet. Det var bara virus nu och läkaren talade om för mig att jag säkerligen kommer få gå med det ett tag då det har en förmåga att bita sig fast rejält speciellt på oss gravida. Yey, ytterligare nåt att glädjas åt.

 

Min foglossning har börjat försämras också och nu vaggar jag verkligen fram som en pingvin när jag går. Det strålar både hä roch där och börjar bli riktigt besvärligt. Jag har ju klarat mig rätt bra då jag kunnat va hemma och ta det lugnt. Sitta när jag vill och ligga när jag vill... Numer är det besvärligt bara att ta sig ut o in i bilen för att lämna barnen på förskolan. Måtte dessa 7 veckor gå snabbt nu!

 

Imorgon blir det iaf sjukstuga här hemma, men Mira får gå iväg och leka några timmar. Hon grät när jag kom 3 timmar för tidigt idag så hon vill nog hellre va på förskolan än hemma med sjuk mamma och bror.

 

 

 

Måndag och det känns.

 

Theo kom in till oss vid fyratiden och ville sova. Egentligen inget problem i sig då det är så sällan det händer. Jag var dock redan vaken och låg och hostade febrilt. Ni som haft hosta vet ju att har man väl börjat så är det i stort sett omöjligt att få stopp på. Jag låg där och hostade och Theo vägrade gå in till sig utan låg istället och lyssnade på mig och kunde inte sova. Kring sextiden när Maken gick upp gick således också Theo upp.

Jag somnade, klockan ringde, jag slog av klockan, somnade, Theo ropade om frukost (han satt o såg på film), jag somnade. Halv åtta vaknade jag med ett ryck (brukar gå upp innan sju för att hinna allt innan förskolan). Försovit oss.

 

Fick skippa min frukost och barnen åt framför tven. Ut o skotta bilen och skrapa rutor. In igen och få på trotsiga barn ytterkläder o så iväg.

 

När vi kommer till förskolan utbrister Mira "Men mamma skulle inte jag till bvc idag?" Detta hade jag talat om för henne i torsdags sen glömde jag bort det, men inte Mira inte, hon minns allt. Fick ursäkta mig på förskolan och förklara att jag minsann är lite virrig ibland och att Mira kanske ska till bvc idag, måste bara hem o kolla almenackan. Mycket riktigt inbokat besök kl 15.

 

Åker hemåt och när jag kommer några 100 meter från förskolan så är där en nedförsbacke innan en "stop" korsning till "storavägen". Jag känner när jag kommer över krönet att trots att jag kör jätte sakta så tar inte bromsarna nåt. Jag bara halkar ner för backen och inser att jag inte kommer att hinna bromsa innan stopskylten. Jag vet att kommer det en bil så kommer jag att köra in i den (eller han i mig). Mycket riktigt så får jag inte stopp på bilen och när jag närmar mig korsningen ser jag en bil komma med hög hastighet och ungefär samma sträcka som mig kvar till korsningen. Jag försöker svänga upp på trottoaren och lyckas inte så bra men 1 dm (1DM!!!!) från bilen stannar jag. Eftersom jag hade stopplikt så stannade inte den andra bilen utan bara körde på i sin fart. Jag grät resten av vägen hem i ren chock. Hade jag inte kunnat stanna så hade han kört rakt in i förarsidan och alltså rakt på mig och bebbemagen.

 

Väl hemma och efter lite frukost har jag spenderat hela dagen i telefon. Min röst är helt slutkörd nu och halsen värker enormt. Blev glad över försäkringskassans svar på mina frågor. Skatteverket gav mig lite jobb men inte mer än jag kan hantera. Bokat ett läkarbesök imorgon för att kolla om jag fortfarande har bakterier i halsen eller bara envist virus. Kontaktat en butik för en reklammation. Kontaktat min arbetsgivare och rett ut med sjukskrivning/semester och mammaledighet.

 

Nu är jag värd en stor kopp kaffe och en bamse bit av sockerkakan som blev över igår, eller hur!?

 

 

Några bilder från instagram (frunordquist heter jag där om någon vill följa mig) denna helgen. Gårdagen spenderades med goa vänner. Vi trotsade sjukdomarna och träffades för lite fika och pizza. Jag njöt av att träffa vänner för första gången på länge. Är så galet trött på att va hemma, vara sjuk och inget orka göra.

 

Idag snöar det utanför dörren och barnen rusade ut så snabbt de fick för att leka lite i det efterlängtade vita pudret. Det ska bli kallt nu i veckan som kommer så jag hoppas innerligt att det vita som kommer idag kan få ligga kvar nu ett tag.

 

Idag är annars en lugn dag. Maken och Mira spelar spel, Theo leker med lego och jag sitter här en stund. Försöker få lite tvätt och städning gjort i lagom tempo. Imorgon är det måndag igen och en sån där vecka när jag behöver ordna med massa papper hit o dit. Sjukskrivning, mammapeng och företagspyssel (avsluta året så att jag kan ta "ledigt" därifrån sen med gott samvete).

 

På nåt sätt tycker jag att denna födelsedagen har varit mest tydligast när det gäller Theo. Helt plöstligt blev han en stor fyraåring. Klok, förståndig, trotsig (utbrotten är inte att leka med), lång och medveten. Han vill vara stor och bryter ihop varje gång vi säger att han alltid kommer att få lov att vara lillebror till Mira även om han snart blir storebror också.

 

Vi firade hemma hos mina föräldrar uppe i dalarna och även om vi alla typ va sjuka så fick vi en bra dag med frukostfirande i sängen, paketöppning, tårta, fiskdamm och skattjakt. Att det bara var Mira och Theo som var barn på kalaset verkade han inte bry sig om det minsta.

 

 

 

Idag har vi varit på 4 års besiktning av Theo. Han klarade varje uppgift galant.

 

Han väger nu 18,5 kg och är 110 cm lång. Han har droppat en del på viktkurvan, men inget som oroade sköterskan. Med tanke på julens sjukdommar och matvägran så har han kanske inte hunnit äta upp sig riktigt än heller då de bara hunnit gå 2 dagar på förskolan.

 

Rita en gubbe, gå balansgång, kolla syn och hörsel samt taltest är några av de saker som kollas på 4 års kontrollen. 

Det enda som vi ska öva lite på är hans G och K ljud annars var allt toppen. G blir D och K blir T, jag känner mig inte så orolig över det då han annars är en hejjare på att prata och gör det mycket och gärna. Förhoppningsvis släpper det snart och han fattar galoppen.

Storasyster som är 5,5 år lärde sig säga K nu under julen, och hos henne har det varit ännu mera bekymmer med talet än bara K och G. Ska faktiskt göra ett taltest på henne igen i nästa vecka för att se om det behöver kopplas in logoped innan skolstart eller inte.

 

Jag blev iaf väldigt stolt över vår kloka pojke idag. Även om han är lite försiktig bland nytt folk och gärna håller handen eller sitter i knä så tog han för sig mycket och började prata och trä pärlor innan sköterskan ens hade hunnit säga hej. Kul att se att han vågar ta för sig trots blygheten.

 

När bvc sköterskan frågade honom om han hade tutte eller blöja kunde han stolt svara nej. Sen kom frågan om han hade något gosedjur istället då svarar lillemannen så här:

"Nej, jag har inget gosedjur. Jag har en Vovvis och han är inte på riktigt och kan inte prata, men han är en Vovvis." Sötungen:)

 

 

 

Som tradition i familjen så får barnen alltid en morgonjulklapp. Även vovven fick ta del av julklapparna då hon fick riva sönder en kartong i tusen bitar. Lyckan var total. Jag har dock lite svårt att acceptera att jag blivit vuxen och således får vara utan morgonjulklapp.

 

 

Bebisen är nu ca 4 dm lång och väger hela 1,5 kg. Ingen stor krabat men nog så stor för att verkligen göra sig hörd där inne i magen. Senaste veckan har jag börjat känna de där riktiga revbenssparkarna och hur han flyttar rumpan/benen/fötterna efter hela magen så det putar o har sig åt alla håll. Det är väl den känslan som jag lever på just nu, för i övrigt är det inte så charmigt att vara gravid. Det är en kvällspigg liten parvel som gärna är vaken och kickar hela kvällarna när jag sitter i soffan. Han gillar också att vakna när jag går på toaletten på nätterna och jag är livrädd att jag bygger upp något slags vaketmönster som han sedan kommer att följa även när han är född. Undra om man kan förbereda sig på den där sovbristen innan? Just nu är det nog den jag är mest orolig för. Vraa vaken med bebis hela nätterna och sedan gå upp halv sju när de stora vaknar. Pust.

 

Julen har ändå gjort gott för magen och vi har blivit ompysslade så det står härliga till. Jag har inte gjort många knop och ändå har jag varit väldigt trött och sliten...kan ju dock bero på halsflussen jag dragits med hela julen också.

 

Krämporna för tillfället är halsbränna och illamåendet som blivit sämre igen. Känns som att maten aldrig riktigt sjunker ner i magen utan ligger i halsgropen och skvalpar. Urk.

Sammandragningarna och foglossningen är ungefär desamma som för två veckor sedan. Jag överlever och kan hålla det på jämn nivå så länge jag tar det ultra lugnt och inte tex åker och handlar mat eller annat dumt.

 

Vågen har stått still de här två julveckorna. + 9 kg fortfarande. Låt det hålla sig så.

 

Ska nu iväg på en koll på mvc. Kanske uppdaterar om det framkommer nåt roligt på det besöket.

 

2 månader kvar nu... två lååånga månader känns det som.