2008-08-04 20:50:06 Mitt mammaliv
» Kommentarer(1) «


Sitter o surfar inne på sidan minbebis.com. Under graviditeten var jag alltid inne på minbebis o skrev inlägg i forumet o diskuterade allt mellan himmel o jord eller rättare sagt allt mellan plus på stickan till förlossningsskräck. Även fast jag nyss var i samma sits som tjejerna på minbebis så känns det på samma gång som en evighet sen.

Jag kan på något sätt framkalla de känslor jag hade under graviditeten under tiden som jag läser de andras inlägg. Den underbara känslan (blandning mellan skräckslagen och överlycklig) när jag fick två streck på stickan och beviset på att det växte en liten varelse inom mej eller illamåendet som kom samtidigt som stecket på stickan. Jag kan också komma ihåg va rädd jag var när vi fick åka in den där natten till förlossningen. Jag var så beredd på att få åka hem o så fick jag stanna kvar 4 nätter på bb istället. Har nog aldrig varit så liten, orolig o hjälplös som då. Eller frustrationen över alla läkare som inte förstod mej o en chef som inte trodde på mej. Glädjen när jag kände första sparken eller när vi var på ultraljudet o fick se vårt underverk. Så många härliga minnen o känslor blandat med hemska känslor och oro.
Nu sitter jag här med vår prinsessa och även fast jag kan framkalla o minnas dessa känslor så känns det som en evighet sen vi var där. Jag minns inte hur det var att leva ett liv med en stor mage o jag kan så här i efterhand tänka att illamåendet kanske inte var så farligt ändå??? Jag är livrädd för en till graviditet och att det ska bli som det var denna gången...men jag hoppas att jag inte kommer låta rädslan vinna över viljan att skaffa ett till barn så småningom. Klart jag vill att Mira ska ha ett syskon. Jag har ju lovat Maken att vi ska skaffa en till liten tjej som ska heta Majken (Så att han får sitt namnförslag igenom på nåt vis).

Jag sitter här o tittar på min älsklingstjej som ligger i vaggan o sover så sött. Nappen guppar så gulligt ut o in i munnen o ibland ger hon ifrån sig en ljudlig suck eller nåt litet pip som visar att hon förmodligen drömmer.  Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv som jag är nu. Vad skulle jag göra utan Mira??? Hon förgyller mina dagar o gör mitt liv värt att leva.