2009-04-01 13:31:48 Mitt mammaliv
» Kommentarer(4) «


Jag tog ett impuls beslut imorse och begav mej iväg på mammajympa med Mira. Så här i efterhand önskar jag lite att jag aldrig hade tagit det beslutet.

Jag promenerade in till gymmet och Mira somnade lagom så att hon hann sova 15-20 min. Med tanke på att hon i vanliga fall sover 1½ timme på förmiddagarna så borde jag ju ha räknat ut att det inte skulle bli så bra.
Vi kom iaf in i salen och jag placerade oss långt bak. Vi satte oss på golvet och Mira upptäckte genast alla de andra bebisarna. Å så satte hon fart. Hit o dit ,upp o ner, fram o tillbaka. Jag var svettig av att springa efter henne redan innan passet börjat.
Tänkte att det här kommer att bli ett jobbigt pass. Det blev värre än tanken.

Musiken kör igång. Jag sätter Mira på plats och reser mej upp. Då kommer första tåren. Sen gråter Mira i 20 min. Det enda som hjälper är att jag sätter mej ner brevid henne. Varje gång jag försöker resa på mej igen så gråter hon.
När jag äntligen får henne nöjd genom att hitta en snäll mamma som villigt lånar ut en ny spännande leksak så börjar nästa fas. Mira kommer på att åhh... jag vill ju testa alla barnens leksaker. Å så springer (läs kryper) hon omkring som en tok resten av passet och stackars jag springer självklart efter som en virrig höna. Hur Mira lyckades komma oskadd ur detta är en gåta.

Att gå på mammajympa verkar vara något som jag får roa mej med med nästa bebis (om det blir någon sådan). Miras tid på jympan är nog iaf över.
(Iaf tills det att hennes mammaperiod är över.)