2009-01-18 23:17:03 Mitt mammaliv
» Kommentarer(2) «


Mira ligger och dricker sin kvällsvälling i sängen och jag går ut för att lämna henne ensam en stund. Jag hör hur vällingen tar slut och tre sekunder senare har vi en hysterisk Mira vrålandes i sängen.
Ibland brukar hon göra så för att sedan tvärt tysta och somna om... men ikväll är inte en vanlig kväll. Mira fortsätter skrika och jag bestämmer mej för att gå in till henne för att se vad som är fel.

Jag böjer mej ner över sängen men eftersom det är mörkt i rummet ser jag ingenting. Mira har tystnat sedan en stund tillbaka då hon såg/hörde att jag kom in i rummet. Jag närmar mej  kudden med handen för att klappa henne på kinden och säga att hon ska lugna ner sig och sova istället. Min hand rör sig från höger till vänster, upp och ner. Ingen Mira på kudden!
Jag hör henne i närheten så jag för min hand neråt i spjälsängen. Då känner jag plötsligt ett huvud någon decimeter ner från kudden. Men vänta nu... ansiktet pekar inte uppåt.... och va högt upp hon ligger trots att hon inte har någon kudde.

Jag går och tänder lampan i fönstret och ser till min förvåning att där ligger Mira på mage med huvudet så högt upp hon kan. Ja kära vänner...så gick det till när Mira vände på sig från rygg till mage självmant för första gången.

Gissa vilka som kommer att  sänka spjälsängen det första vi gör imorgon förmiddag. Nu står det nog inte på förrän hon står upp i den när hon inte vill sova.

För er som fortfarande undrar om Mira somnade till sist så kan jag berätta att hon fick en halv flaska välling till o så somnade hon utan ett pip.