2009-09-02 00:26:56 Mitt mammaliv
» Kommentarer(0) «


Jag borde verkligen vara hemma nu...  men det är jag inte.

Här sitter jag hos min svåger och dricker te. Tåget som skulle ta mej hem hade en ersättningsbuss från uppsala... problemet var att tåget skickade oss åt fel håll vid stationen... så vi missade bussen. En "snäll" chaufför valde att försöka hinna ikapp ersättningsbussen med sin buss. Efter 5-10 min efter vägen insåg han att "nej jag kommer inte att hinna ikapp" Då stannar han vid en bussstopp och talar om för oss att vi får hoppa av och ta oss vidare bäst vi kan.

Där står vi ett gäng någonstans mitt i uppsala och har ingenstans att ta vägen. Inga kundtjänser hade öppet varken på sj eller swebus. Tur som jag har så känner jag Tomas och Lena här i stan och kunde ringa om hjälp. Tomas kom stabbt som blixten och hämtade hem mej... och nu sitter jag här.

Kan lova er att jag mycket hellre suttit brevid Miras spjälsäng nu och stirrat rakt på hennes mjuka goa kinder än suttit här och stirrat in i datorn. Men som jag alltid gör när jag är ledsen, arg eller väldigt glad... så drar jag mej till datorn och skriver några rader till er.

Imorgon går tåget strax efter åtta... hur jag ska kunna sova fram tills dess vet jag inte riktigt. Jag vill bara hem. Hem till min underbara dotter. Jag vill snosa henne i nacken och känna doften av svett och barn... Miras doft. Jag vill hålla henne i mina amar och krama henne och säga hur mycket jag saknat henne. Tala om att jag inte ska lämna henne så här länge på en vääääldigt lång tid framöver. Jag vill bara hem.

12 timmar till sen är jag hemma. 12 timmar till sen får jag pussa och krama henne hur mycket jag vill. 12 timmar till sen är den här resan över... resan som började så bra, var så bra i mitten, men slutade avskyvärt. Tänk va några timmar kan göra för en längtande moder.

Hur fortsättningen på resan var sen jag skrev sist får ni veta imorgon... hjälp mej hålla tummarna nu att sj inte krånglar mera.