Läkarbesök v 24
» Kommentarer(1) «
Nu har jag vart hos läkare och "fått domen". Allt såg bra ut med lilla bebisen och mina sammandragningar har inte påverkat nåt ännu. Känns så skönt att få det svart på vitt att de här veckorna som jag gått och haft det jobbigt iaf inte påverkar varken bebis eller kropp. Däremot påverkar det mitt psyke och jag känner hur jag tycker mer o mer synd om mej själv.
Läkaren avslutade med att säga att jag skulle gå hem till maken och tala om för honom att han måste avlasta mej här hemma och ta all städning plus Mira när han inte jobbar. Läkaren vet inte vad hon pratar om. Delas jobbar min man otroligt mycket och när han kommer hem vill jag att han ska få vila lite också. Jag skulle känna mej som ett stort fett svin om jag tvingade honom att sköta allt.
Läkaren sa också att jag måste undvika allt som gör att jag får sammandragningar. Alltså: Jag får inte stiga upp på morgonen, helst inte ens vända mej i sängen, inga fler promenader, inte bära på Mira, inte städa, inte röra mej överhuvudtaget och framförallt inte... leva.
Jag vet att det är en liten period i mitt liv. Men det är svårt att vara så stillasittandes i flera månader. Så länge sammandragningarna inte blir värre tänker jag iaf röra på mej som jag gjort innan... blir de sedan värre får jag ta en ny funderare då. Just nu vägrar jag att sitta still o bara växa på bredden.
Hos barnmorskan gick det också bra. Min kropp förvånade mej med att endast ha gått upp ett halvt kg på två veckor samt höjt blodvärdet ännu mera sen sist. Hjärtat tickade på också och låg strax över 140 i hjärtslag/min. Längtar såå efter att få träffa den där lilla filuren i magen.
Vem är du egentligen? Hur ser du ut? Vad kommer du att tillföra in i vår familj? Vilka egenskaper har du ärvt från mej och vilka kommer från pappa? Skynda dej att växa så vi får träffa dej snart vårt lilla barn!
(Tror bebis hörde mej för jag fick just en spark rakt genom naveln)
Vet precis hur du känner. Jag borde också ta det lugnare än jag gör, men att lasta över allt till sambon när han kommer hem går inte. Han jobbar också långa dagar och det skulle kännas jättedumt att gå här hemma hela dagarna utan att göra något alls.
Här är det inte sammandragningarna som är värst utan foglossningen. Det finns ju såklart de som har mycket värre också och måste hoppa runt på kryckor eller sitta i rullstol, men emellanåt gör det rätt ont! Igår kändes det som höften nästan hoppade ur led när jag skulle kliva ur bilen. Aj aj, vad ont det gjorde! Får tänka lite på vilka rörelser jag gör. Ska till sjukgymnasten på måndag och hoppas jag får lite mer tips då, för det är inget roligt om det blir värre när man samtidigt har en 1-åring här hemma som man måste klara av att ta hand om.
Skönt att allt såg bra ut annars när du var hos läkaren och barnmorskan!