Min förlossning 100102 - Så började det
22:23:05 Graviditeterna » Kommentarer(2) «
En liten sammanfattning om dagarna innan Theo kom...
Jag börjar min berättelse på nyårsafton klockan tolv. Jag sitter uppe i soffan och klockar värkar som kommer allt oftare och allt kraftigare. Jag ringer Jenny som sitter jourhavande barnvakt och hon kommer hit på två röda sekunder. Micke tar en välbehövlig tupplur medans jag sitter kvar och tittar på fyrverkerierna för mej själv.
När Jenny kommer åker vi in till förlossningen och det konstateras att jag inte har nog kraftiga sammandragningar men att hjärtljuden på bebisen är väldigt höga och pga av det vill dom ha kvar mej över natten för observation. Jag sover 1 timme den natten och har värkar hela tiden. På morgonen görs ett ctg igen och det visar sig att hjärtljuden är lägre och mina sammandragningar svagare. Vi får åka hem igen men får en tid till morgonen efter för träff med läkare och bedömning om en ev igångsättning med tanke på mina onda förvärkar. Jag är öppen 2 cm men omogen.
På promenad för att försöka tänka på nåt annat än det onda en stund.
Morgonen efter görs ett ctg och koll. Jag är öppen 3 cm men har oregelbundna svaga sammandragningar (Jag har dock konstant molvärk som tyvärr inte syns på maskinen). Jag har riktigt ont och känner mej helt gråtfärdig då ctg maskinen inte ens visar mina värkar så som jag upplever dom. Vi träffar läkare och hon beslutar att vi får komma tillbaka kl 16 för en igångsättning. Min lycka är obeskrivlig. Äntligen kan jag se ett slut på mitt lidande. 
Sista bilden på magen innan vi åker in till förlossningen för igångsättning
2 veckor innan beräknat födelsedatum får jag alltså tid för igångsättning. Anledningen är mina onda förvärkar och att förlossningen inte startar på allvar trots att jag är öppen 3 cm. En annan anledning är också att jag blev igångsatt med Mira och att läkaren bedömer att jag förmodligen är en person som är värksvag i mej själv och kan behöva lite hjälp på traven.
Här slutade min berättelse sist och här börjar nu den riktiga kampen.
fortsättning följer...
Herregud vilken mage du hade, jätte fina bilder :) Kul att ha, jag gömmer mig som vanligt för kameran, kommer förmodligen ångra mig om några år sen när man kommit över den "jobbiga" känslan med att vara gravid.
För mysigt är det ju också med en stor mage :)
Kram till dig gumman:)
Så vacker du är med din mage! <3 kram
