Du är en hemsk mamma
22:38:33 Mitt mammaliv » Kommentarer(10) «
Satte mej för att googla lite på tips på vad man gör med en bitande tvååring. En sak har jag lärt mej av att kika runt på flera olika föräldraforum är att männsikor kan vara så otroligt elaka mot varandra och då talar jag inte om den lilla tvååringen som bits.
En tjej skrev till en orolig mamma att hennes son som bits var en hemsk människa som inte borde få gå på dagis och skada andras barn. I ett sådant barn som bits finns inget gott och hon kunde inte förstå hur mamman kunde beskriva honom som världens finaste pojke med ett lite dåligt beteende.
En annan tjej skrev till en annan bekymrad mamma att det enbart är föräldrarnas fel om barnen blir trotsiga och bits och slåss. Citat: " Många föräldrar är alldeles för slapphänta och låter sina barn styra och ställa för mycket. Du är en sådan mamma".
Skulle jag enbart gå efter de här två tjejernas råd och tips så skulle jag kunna sammanfatta det som att jag är alldeles för slapphänt och utan regler och gränser och att Miras dåliga uppförande beror enbart på mej. Gällande Mira så skulle hon vara ett hemsk barn (Hon jämförde tvååringen med en mobbare i tonåren) som det inte finns något hopp för.
Jag är helt övertygad om att Mira kommer att komma ur även denna fas i livet. Hon bits inte för att hon vill någon illa. Troligtvis är det hennes brist på tal som gör det. Jag skulle också bli frustrerad av att inte kunna tala om hur jag känner. Jag tänker inte säga att det är ok att hon bits för det är det verkligen inte men ingen ska få komma och säga att min underbara lilla tjej är ett hemsk barn bara för att hon inte lärt sig hur man ska handskas med livet på rätt sätt.
Även om deras inlägg inte var riktade mot mej och min familj så blev jag ledsen av deras ord. Kan bara tänka mej hur mammorna som startade forumen kände sig.
finns så lustiga människor, Wiggo har börjat bitas, antar att det är för att han har upptäckt att han har tänder, inte för att man är en dålig mamma, eller nåt liknande, jag tror att det bästa är att bara säga ifrån på skarpen, sen lär de sig efter hand, man kan nog inte göra så mycket mer.
Kram
Finns gott om konstigt folk,syr du tygväskor oxå,)kram
Hej!
Det är ju en naturlig fas att barn "BÖRJAR" och "PROVAR" att bitas, sen är det ju upp till föräldrarna att sätta gränser, få bort sånt beteende, accepterar man det tror jag det kommer finnas kvar och det är då problem uppstår!
Ja visst finns det hemska kommentarer på forumen!
Till det att bitas, Vendela biter också. Mycket mer nu än förut! I helgen har hon säkert bitit Novalie 20 ggr, och oss lika många.. Vet inte alls vad man ska göra?
Vi säger till att man inte får bitas och hon säger "nej" precis som att hon förstår.
Håller INTE med ovanstående kommentar om att säger man till från början så fortsätter barnet inte.
Vi har sagt till från första gång hon någonsin bet, och då sagt till ordentligt. Men ändå så fortsätter hon.
Tror därför inte att problemet sitter i att sätta gränser, problemet ligger nog någon annanstans.
Jag hoppas våra små slutar med det snart iaf :-)
Kram
Nej, fy vilket folk det finns där ute!
Jag tror att dom flesta barn går igenom en sån period, sen kanske en del slåss och bits mer än andra men jag tror inte det har bara med föräldrarna och göra, men en del. I ditt fall tror jag det absolut inte för du verkar vara en så helt underbar mamma :)
Ja, som man brukar säga, det finns folk till allt. mammaorna som svarat så måste säkert på något vis blivit välsignade med lugna o obitande barn eller så är deras barn små än så de inte vet vad de talar om!
Bits gör många småbarn, något jag lärt mig under jobbets gång, men som några sagt tidigare så är d bra att man som förälder tydligt visar att det inte är ok. Men i detta också visar på ett okej beteende, ge ett alternativ i barnets frustration. Vi hade ett barn där föräldrarna sa åt sin tvååring som inte bets men rivdes riktigt illa att det skulle skrika något ord jag inte just nu kommer ihåg. Men det blev bättre, mkt bättre.
Det gäller nog att hitta något som fungerar för sitt eget barn.
Kram
Hello Tessie! You bad mama..haha ;)
Fattar att det måste vara jobbigt med en liten bitis. Men du behöver verkligen inte oroa dig. Har haft massor med barn som har bitits på dagis och det beror inte på att deras föräldrar inte satt gränser, jag lovar. Fick lära mig att det kan bero på att barnet inte kan sätta ord på sina känslor. Vi hade en liten ungre som bet när han blev glad med. Fick då förklarat av de erfarna att det är ett sätt att få ut känslan...blir bara lite knas när man bits. När dom är riktigt små vet dom inte hur de ska hantera alla känslor hit och dit. Det är varken fel på föräldrar eller barn. Man ska bara via på ett lugnt ,en betsämt sätt att det inte är ok, inte skrika och gorma för då kan barnet känna sig kränkt, utan istället visa på vad som är rätt... Typ så :) KRAM! Tror minsann jag ska bli barnpsykolog...haha :)
Först och främst förklara för barnet att det inte är okej beteende, men fungerar inte det måste det ju bli en konsekvens, annars är jag övertygad om att barnet VET att om jag bits så säger bara mamma till mig, sen är det bra. Då kan barnet fortsätta och fortsätta, det vet att det blir tillsagt, sen är det bra igen. Om man varnar barnet för konsekvens, det bits ändå och då får barnet konsekvensen av sin handling, då till slut så väljer ju barnet att vara snällt p g a att det slipper konsekvensen som föräldern valt till negativt beteende.Konsekvens = att man får gå in till exempel om de andra är ute eller dylikt...
Att bara låta barnet bitas utan att ta tag i det är ju inte så kul för andra barn som inte bits, slåss och så vidare, speciellt om föräldrarna inte markerar att det är fel, då blir ju det barnet fundersamt över varför kompisen får bitas och inte jag...
Barn som bits, slåss tror jag i grund och botten vill ha uppmärksamhet...kanske behöver mer positivt beröm och inte bara uppmärksamhet då man gör något negativt.
Alla känner vi våra egna barn bäst och borde finna svaret om man funderar över varför beteendet finns! Lycka till!
Många säger att mitt barn är så litet, men barn föstår mer än vad man tror! En 1-åring kan man ju inte ge någon hård konsekvens,då får man ju tjata och tjata tills barnet lär sig, men en 2-åring förstår betydligt mer! Om man inte börjar sätta gränser i den åldern, när ska man då göra det!?
Jag har en väninna vars barn alltid bet min son !
Det slutade inte förräns mamman bet tillbaka ...... ja inte jättehårt men ändå så det kändes och då först slutade hennes son bita min .
Tror att han förstod då att det gjorde ont !
