2010-06-27 22:46:05 Mitt mammaliv
» Kommentarer(3) «

Mira tio månader, tillsammans med mormor och morfar

Jag är så tacksam att mina föräldrar kunde ta hand om Mira denna veckan. Tacksam att vi kan få chansen att vila ut och bli bättre föräldrar. Sakna Mira så mycket att det gör ont i oss och sedan få tillbaka henne med förnyad kraft och styrka. Jag inser att vi har det bra, att det inte är alla som har den möjligheten. Kanske inte alls som vill det heller.

Jag minns de somrar då jag och min bror fick åka till farmor och sova över hos henne. Vi fick alltid göra massa bus som man inte fick göra hemma, vi låg vakna till efter midnatt och pratade jag och farmor och alltid blev det nåt äventyr under dagarna vi var där. Som den gången vi tappade farmors husnycklar i sjön eller den gången mina kläder försvann på en badplats och sedan hittades i omklädningsrummet några dagar senare.

Dom äventyren jag fick vara med om tillsammans med mina syskon och den känslan jag har när jag tänker tillbaka på min barndom önskar jag också att mina barn ska få. Jag vill att Mira ska kunna se tillbaka på somrarna hos mormor och morfar och tänka på hur mycket roligt hon fick uppleva. Jag vet hur svårt det kan vara att hålla kontakten med sina mor och farföräldrar när de bor så långt borta och så länge jag får vara med och bestämma tänker jag se till att dom träffas så ofta som möjligt.

Det är inte alls så att vi ville bli av med Mira denna veckan, men jag tror att vi alla kan må bra av en liten semester. Hon får komma iväg och busa med morfar, leka med alla barnen och bli omhändertagen av världens bästa mormor. Jag får ägna min tid till att få ordning på Theos rutiner och bara äga mej åt honom under några dagar. Vilken lyx!

Nu har vi överlevt ett dygn utan vår lilla stjärna. Jag saknar henne hela tiden. Men det glädjer mej när mamma ringer och berättar om allt roligt hon har gjort och hur bra hon har det. För sakna oss... det verkar hon då inte göra än iaf:)