Mardröm
20:50:00 Mitt mammaliv » Kommentarer(11) «
Jag har just lyckats göra det som varit min skräck sen jag fick barn.
Jag ramlade i trappan med Theo i famnen.
Tur i oturen var det bara max tre steg kvar ner till golvet. Ja, jag vet inte riktigt hur det gick till och om jag var i trappan eller om jag tog sista steget ner på golvet. Jag minns bara att jag helt plötsligt hade fasansfullt ont i min rygg och Theo satt i mitt kä. Jag tror inte att han gjorde sig illa alls mer än att han blev rädd och började gråta för det. Jag själv fick som sagt ont i ryggen på flera ställen och blev också otroligt rädd. Jag är glad att maken var hemma i det ögonblicket och kunde ta barnen medans jag satt där på golvet och grät en skvätt.
Jag känner mej fortfarande helt skakis och hoppas att jag aldrig gör om det där igen.
Det kunde ha gått illa... mycket illa. Änglavakt?
Usch vad otäckt!! Tur att allt gick bra! Har också tänkt tanken några gånger, vår trapp är rätt hal..
Kram!
Usch då :-o. TUr det gick "bra" i alla fall.
Sv - Jobbar extra inom förskolor här i stan, fast min "riktiga" grej är att studera till grundskolans senare år lärare. Är klart 2012 :)
oj :S
Usch då! Tur i oturen att ni inte skadade er rejält.
Kram
Ja han e där 15 timmar i veckan nu tills ja får ett jobb. Skolades in för två veckor sen.
Usch dedär har ja me gått o tänkt på. Men de va ju tur att de inte va värre. Min kompis trillade me med sin nyfödda dotter i deras trappa som e livsfarlig. Somtur va så fick hon fatt i henne så dottern föll på henne. Kunde ju gått riktigt illa.
Usch så otäckt! Förstår att du blev rädd. Men man brukar styra upp det så att man räddar det dyraste man har. Och det verkar du har gjort eftersom han satt på din mage :)
Hoppas att det känns bättre i ryggen!
Kram
Det kan hända alla. Var glad att Theo mår bra och hoppas att din kropp läker snart också. Utan att tänka skyddade du det viktigaste - Theo. Grattis till att vara världens bästa mamma. Krya nu på dig och ha inte ångest. Som du säger... Tacka änglarna!
jag har samma rädsla. Tur att vi inte har trappor här hemma. Tur att du trillade "bra".
Åh fy jag förstår dig!! Jag gjorde samma sak för någon månad sen, fast med båda barnen i famnen. Och det gör jag inte om, bär båda samtidigt alltså..
Jag lyckades också iaf "rädda" båda barnen, Vendela fick bara ett litet blåmärke på benet. Men jag själv sträckte axeln och fick ont i ryggen.
Och fyy vad jag grät!
Tur att det gick så bra för er också och hoppas att det onda i ryggen försvinner snart!
Stor kram
Oj, sådant är inte kul alls. Har ju själv vurpat i trapp. Dock ensam men det gör sååå fruktansvärt ONT!!
Tur att man har någon däruppe som beskyddar än=)
O Sandra är förresten på bättringsväg. Det var en förkylning som satt sig i magen...
Usch gud va tur att det gick bra!! många kramar
