Problemfylld framtid???
09:46:43 Mitt mammaliv » Kommentarer(5) «
Jag har så mycket som snurrar runt i huvudet just nu. Det känns som att jag nått en ny punkt i levet. Barnen börjar bli större och bebisbubblan börjar spricka. Efter att ha varit hemma i tre år (inklusive min sjukskrivning under graviditeten) är det dax att börja tänka på jobb och framtid igen. Om bara 2 veckor börjar jag jobba lite extra och sedan kommer karusellen att vara igång. Det ska bli roligt att komma ut på arbetsmarknaden igen. Jag saknar mitt försäljningsjobb och känner mej oerhört laddad att gå ut och möta alla julklappshungriga människor.
Men det är inte bara jobb som fyller mina tankar det är så mycket mera. Hur ska vi ta saker och ting? Vad ska man prioritera och vad faller bort? Vilka är bra ideér och vilka är dåliga? Vad är det bästa för barnen och vad är det bästa för oss vuxna?
Jag erkänner att jag är ett kontrollfreak. När framtiden ter sig lite osäker och suddig så blir jag genast nervös och måste styra upp allt. Skriva listor och framtidplaner. Just nu står jag på ruta ett och då känns det extra jobbigt. Snart kommer saker att läggas på plats och då kommer det att kännas bättre... men just nu i detta ögonblick känns det mesta lite allmänt jobbigt.
...att sedan vara sjuk mitt i alla känslobergochdalbanor gör inte det hela mera trevligt direkt.
Någon som ligger och lurar på lösningen på våra frågetecken?;)
Vad har ni för frågetecken? ;) Nej men jag förstår dig, känner samma sak. Edvin skolas in 10 januari på dagis, 24 januari startar jag på höskolan igen. Hejdå till fritid och lugna kvällar/helger.. Läser till lärare och vill bli det men just nu känns det som jag kanske vill jobba ett tag. Man tror det ska vara lättare att plugga men jag satt kvällar, helger och all ledig tid med böckerna.. Det enda som var lite enklare var när Alvin var sjuk, ingen man behöver ringa för att Vabba.. Fast å andra sidan är det väl lika bra att plugga medans intresset finns där..
Kramar!
Hej!
Tyvärr har jag absolut ingen lösning på de frågor du funderar över. Jag förstår vad du menar och lever själv i samma förvirring. Än så länge tar jag vecka för vecka och ibland till och med varje dag för sig. Det har blivit lite djungels lag – de/det som trycker på bokar jag in och allt annat faller tyvärr bort. Jag är också noggrann att aldrig lova bort mig innan kl. 19, om jag inte får ta med barnen förstås. Fram till läggning är jag nämligen deras och sen är det fritt fram. :)
På torsdag fyller Daniel 30 år så denna vecka är ganska tjock. Måndag-onsdag kommer att tillbringas i köket och torsdag-söndag på kalas. Veckan 48 ser mycket bättre ut. Måndag den 15 november fungerar bra, lika så onsdagen den 17 november. Ev. 16:e och 19:e också men måste bara kolla av innan så att det inte blir dubbelbokat.
Hej!
Kom in här via bloglovin.
Känner samma sak som dig. Min son e 1,5 o började precis på dagis. varit hemma sen 1a april 09. Nu e ja arbetslös så ja känner mig ännu mer förvirrad och orolig hur de kommer bli. Tyvärr har ja ingen direkt lösning. Mer än att allt brukar lösa sig till de bästa:)
Spännande med jobb :) . Vad har du jobbat med förut då?
Så mycket som jag känner igen mig i när jag läser din blogg :-) I detta inlägget var det snurrandet i huvudet och kontollfreak med listor och planeringar... När jag inte har full koll på allt, hur det ska göras och när o.s.v. får jag nästan and-nöd, haha. Säger ofta till mig själv att slappna av lite men det funkar oftast bara en kort stund sen är jag som vanligt igen ;-) Jag har börjat jobba en del hemifrån redan och hoppade in på kontoret ett par dagar i somras. Slits nu mellan att jag ska försöka jobba så mycket som möjligt hemifrån å ena sidan (vilket inte är helt lätt faktiskt) och att det kanske kunde vara skönt att komma in på kontoret någon liten dag i veckan redan nu å andra sidan (för o dryga ut på tiden innan han behöver börja på dagis). Men kommer aldrig fram till något :-) Och så är det ju det här med dagis/förskola som känns som ett enormt steg (och helt nytt för mig). Man ska bestämma sig för var man vill ha plats (och sen återstår att se om man FÅR plats), när han ska börja, hur många timmar han ska gå/hur mycket man ska jobba.... Gaaaah! Blir typ tokig... Men man är ju van vid hur man är så vi ska väl fixa det här oxå med våra planeringar och list-skriverier :D
Tror att ni kommer komma på nånting som blir alldeles lysande för både stora och små till slut ;-) Det är bara vägen dit man ska hålla ut!
Kram
