2011-10-31 09:43:21 Mitt mammaliv
» Kommentarer(2) «


Den här morgonen har bara varit massor av trots, trots, trots. Inte lätt när man är liten påväg att bli större. Theo tror att han är 3½ år som syrran och klarar av samma saker. Han blir helt hysterisk när han inte får ihop Miras 60 bitars pussel eller när han inte klarar av att klättra lika högt som henne. Han börjar också komma in i perioden "jag, mitt och min" vilket framkallar många tårar då man måste dela leksaker med storasyster. Tänk va mycket smidigare det hade varit om man hade haft ett varsitt lekrum till barnen med saker som "bara" var Miras och saker som "bara" var Theos. Åt andra håller så tycker jag att det är kanon att de lär sig samsas redan från början. Att lära sig samspelet mellan att ge och ta måste ju vara en av de viktigaste delarna i uppfostran, eller va tror ni?

Mira börjar bli mycket noggrann med att rätta mig när jag kallar lekrummet för just "lekrummet" eller när jag säger till Theo att han får gå in på "sitt" rum (dvs lekrummet just då). "Det är faktiskt MITT rum mamma" säger hon alltid då. Vilket är sant. Det är hennes rum i den bemärkelsen att hon är den som har sin säng därinne. Men det är också det rummet som är det gemensamma och enda lekrum vi har. I Theos rum står det endast en hylla, en säng och en byrå, alltså inga leksaker överhuvudtaget. Jag är glad att vi lyckats med att få Mira att tycka att det är självklart att Theo får vara där inne han med. MEN, jag börjar se en liten tendens till att hon ibland vill vara själv. Vilket jag tycker att hon måste få vara ibland. Frågan är ju vart och hur? Man kan ju inte kasta ut Theo från lekrummet bara för att hon ska få vara ensam en stund. Han ska inte behöva straffas för att hon ska få som hon vill. Frågan är: Hur får man båda nöjda?