2011-09-09 20:51:52 Mitt mammaliv
» Kommentarer(5) «


Besökte läkaren klockan elva i förmiddags. Klockan halv tolv satt jag på akuten och inväntade ev röntgen. Det fanns en grej som läkaren på vårdcentralen ansåg vara nog avvikande för att kollas upp en extra gång, därav skickade hon mig till akuten. Väl på akuten fick jag ganska snart ett bås i korridoren och där fick jag sitta/ligga. Timmar gick och timmar kom.

När en sköterska kom in och frågade om jag hade en syster som hette Emilia och att hon virrade omkring på sjukhuset och letade efter mig kom tårarna.
Det finns inget ställe som man kan känna sig så ensam som att ligga på sjukhus. Jag hatar det! Blev så otroligt glad när Sis kom och jag hade aldrig orkat vara där de åtta timmarna om hon inte hållit mig sällskap.

Klockan halv åtta ungefär fick jag åka hem igen. Då med en remiss om att få komma på röntgen i nästa vecka. Även AT läkaren såg samma avvikelse som läkaren från vårdcentralen... så för att ta det säkra före det osäkra och kunna utesluta att det skulle vara något allvarligt som spökar i min hjärna så blir det röntgen.

Jag tänker även ta kontakt med sjukgymnast i veckan och hoppas få hjälp därifrån. Är det spänningshuvudvärk och någon nerv i kläm som gör att jag får yrsel kanske det kan lösas innan röntgen.

Jag känner mig lite nervös, lite orolig men mest less på att må dåligt och inte få diagnos och hjälp. Någon som kan erbjuda en quickfix?