Nu är jag ju inte helt opartisk, men jag tror allt hon är den sötaste i världen. Mitt lilla charmtroll, busunge, sötnos och alldeles alldeles underbara dotter. Vad skulle jag ta mig till här i livet om jag inte hade barnen.
Den största skräcken i världen är att de skulle tas ifrån mig på något sätt. Nu när jag går hemma och allra helst gräver ner mig o tycker synd om mig själv 24 h om dygnet så är det barnen o mannen i mitt liv som håller mig på banan. Ofta skäms jag för mina tankar och min deppighet för jag vet ju att det finns så många som lider och har det så mycket värre än jag har det. Vad är väl lite gravidietetskrämpor i det stora hela? När jag ser på barnen och allt det dom ger så tänker jag ändå att det är värt allt. Har vi lyckats  två gånger ska vi väl ändå kunna lyckas en tredje gång med. Men så kommer jag ändå alltid tillbaka till smärtan, illamåendet och allt det jobbiga... det är riktigt tufft just nu. Ber o hoppas att julen ska få föra med sig många härliga stunder med familjen och att tiden ska rulla på snabbt fram till mars.