Såhär myigt kan det se ut här på morgonen när min lilla mysgubbe vaknat.

 

Jag är väldigt trött och slut i kroppen idag. Hade tänkt ta mig ut på någon liten promenad, men jag kan inte förmå mig själv att lyfta på rumpan och ta mig någonstans.

Blev så less på allt i morse då jag för ett ögonblick inte tänkte mig för utan svalde mina tabletter mot illamåendet med ett glas vatten. Två sekunder senare fick jag rusa till toaletten. På typ fyra månader har jag inte kunnat dricka ett helt glas vatten utan att spy. Vanligt kranvatten är verkligen det som triggar igång mina kräkreflexer mest. Vilket är ju helt sjukt när jag egentligen älskar vatten och dricker det till allt vanligtvis. Numer måste det vara kolsyrat vatten eller en skvätt saft i, då går det bra.

 

Vecka 20 är och har varit mitt mål länge nu. Jag vet att jag blev lite bättre på illamåendefronten vid den tiden när jag väntade Theo. Jag vet också att många säger att v 20 är en av de magiska gränserna precis som när man säger att i v 12 så går illamåendet över för de flesta. Går det inte över i v 20 brukar det dock inte gå över alls utan man får stå ut med det resten av graviditeten. Återstår att se, men de här "magiska" veckorna får mig alltid att må lite sämre psykiskt när jag inser att jag inte är som "normen" och blir bättre som man bör.