I år (om inte så lång stund) så fyller jag 30 år. Jag har nog faktiskt under det senaste året känt av en hel del av den omtalade 30års krisen. Tankar kring utbildning, familjelivet och mitt liv i stort. Vad vill jag? Vad drömmer jag om? Vad har jag gjort hitintills?

 

Ibland kan jag sakna utbildning. Sakna drömmar om vad jag vill bli och arbeta med resten av livet. Ibland tänker jag att jag borde ha gjort en massa innan barnen kom, sen slår det mig lika snabbt att jag inte ens vet vad det där "massa" står för.

 

Jag har valt familjen. Valt barnen och att leva för dem. Det betyder inte att jag inte fortfarande är en tjej som behöver tid för mig själv, tid till att träna och syssla med sådant jag tycker om. Jag behöver sitta vid symaskinerna ibland och fokusera på bara mig själv och mitt. Då blir jag en bättre mamma och orkar ge dem all min energi övrig tid.

 

Jag är så stolt över min fina familj. Min underbara man som alltid finns där i vått och torrt och våra underbara barn. Tre fantastiska solstrålar i mitt liv.

 

I helgen har vi omgivits av familj och jag inser hur lyckligt lottade vi är. Hur bra vi har det och hur mycket jag älskar att leva detta livet. Kanske blir jag lite extra blödig såhär några dagar efter lillebrors födelse men jag är så tacksam och lycklig.