Idag har jag varit på första föräldramötet sen lillan började skolan. Ja jag säger skolan för det är ju där dom är även om det bara är förskoleklass.

 

Jag är så stolt över henne att hon klarat den här övergången så bra. Helt själv till en stor skola utan stöd och trygghet från tidigare kompisar i förskolan. Klart att det inte varje dag är en dans på rosor och kanske kommer det att komma bakslag. Men hon strålar fortfarande varje dag jag hämtar henne och hon säger att hon trivs bra även om hon vissa raster inte hittar någon kompis.

 

Man önskar man kunde stå där på skolgården och skydda dem. Skydda alla barn som någongång hamnar ensamma och inte vet vem de ska leka med. Även de som inte får vara med och leka med de andra barnen.

 

Nu vet vi iaf efter den här kvällen vad barnen ska syssla med under hösten och vilka mål som hela skolan följer. Jag tycker det mest intressanta på föräldramöten är att se mångfalden bland alla föräldrar som är där. Långa, korta, smala, tjocka, unga, gamla, frågvisa och de tysta. Alla sitter vi där snällt i "bänkarna" och ber och hoppas för oss själva att just vårt barns lärare/pedagog är den allra bästa och att vårt barn har det bra där inne på andra sidan tegelväggen.

 

Jag hoppas älskade dotter att du får det bra under dina skolår. Att vi kan få följa, vägleda och finnas där för dig genom allt. Om det är något jag önskar ge dig så är det lite extra skinn på näsan och en hel hög med envishet. På det kommer du att klara dig långt även fast mamma och pappa måste vinka hejdå från bilen varje dag.