Hoho... här ekar det tomt. Mest tomt på inlägg för jag ser allt att ni är några som troget kikar in och säkert lite buttert muttrar "Nähä inte nåt inlägg idag heller".

 

Sommaren kom och sommaren tog över. Vi har haft en underbar sommar med mycket bad sol och familj. Maken har varit ledig 8 veckor och trots att sjukdomar satte stopp för en hel del av våra semesterplaner så fick vi verkligen tid till att bara umgås och njuta tillsammans alla fem. Det är väl ändå det som är semester. Att hinna umgås och ta hand om varandra. Sen är det inte alltid rosa skimrande moln och glada leenden. Barnen blir less på sina föräldrar, man blir less på regnet, bebis som inte vill sova, syskonbråk, oenigheter om vad man vill göra, tjaffs om antalet glassar på en dag m.m. m.m. Men det är väl ändå så livet ska vara... eller åtminstone är.

 

Nu har 2 veckor gått sedan skolstart och jobbstart.

 

Mira har börjat förskoleklass och bytt skola. Stora fina tjejen. Helt själv från avdelningen och gick på tidigare kom hon till en ny stor skola med elever från åk 1-6 samt förskoleklass. Hennes fröken säger att det går jättebra och att hon varje dag strålar och är glad och pigg. Jag hoppas verkligen att hon hittar några bundisar som hon kan leka med så att övergången rullar på smärtfritt även framöver.

 

Theo har gått upp på storbarnsavdelningen och han njuter av att äntligen få leka med de stora grabbarna på heltid. Även om lämningarna inte går så bra och han själv säger att han hellre vill vara hemma med mamma och Melvin, så vet jag att han har jättekul när han väl är där och jag hoppas och tror att den här kämpiga perioden av trots och ledsamhet snart ska vara över. Inte så bara att starta upp igen med 15/v när man varit ledig en hel sommar.

 

Jag njuter av att vara hemma med Melvin några timmar i lugn och ro och sedan få mysa med alla mina tre skatter på eftermiddagarna. Denna mammaledighet är helt klart den mest behövliga och bästa av de tre gångerna. Dels för att min kropp så väl behöver det...men mer om det en annan gång.

 

Någon som fortfarande läser? Som ni förstår har jag ju en hel massa på lager att blogga om. För det är klart att jag måste försöka hålla liv här inne, mest för min familjs skull uppe i dalarna som såklart vill kunna se bilder och få lite uppdateringar om läget här nere i småland med barn och barnbarn.